Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - När människan dör, upphör hon då att finnas till? Af Annie Besant. (Ur teosofisk tidskrift.) Illustrerad för Varia af Lydia Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅR MÄNNISKAN DÖR, UPPHÖR HON DÅ
ATT FINNAS TILL?
Af ANNIE BESANT.
(Ur teosofisk tidskrift.)
Illustrerad för varia af LYDIA SKOTTSBERG.
Till ämne för detta föredrag har valts
en fråga, som säkerligen alla liafva
gjort sig: “när människan dör, upphör
hon då att finnas till?“ Emellertid
måste jag till en början anmärka, att
själfva frågan inrymmer en oriktig
förutsättning; den hvilar på en sådan
uppfattning af människans väsen, att hon
är döden i egentlig mening
underkastad, och denna uppfattning är
grund-falsk: människan dör aldrig. Betraktar
man vår jordiska död såsom en
genomgångsport mellan två skilda
världar, då kan man visserligen säga, att
människan stiger öfver dödens tröskel,
men människan själf dör icke. Då
jag hör folk tala om att människan
dör, kommer jag ofta att tänka på en
annan vanlig fråga: "har människan
någon själ?" hvilken hvilar på samma
missförstånd af människans väsen: att
hon skulle vara en kropp och hajva
en själ, under det att den riktiga
uppfattningen af henne tvärt om är den,
att hon är en själ och har en kropp —
hvilken kropp endast utgör ett kort,
öfvergående tillstånd i hennes eviga lif.
Därför innebär den fråga, hvilken jag
nu ämnar lägga till grund för några
betraktelser, en oriktighet, sådan vi
vanligen höra den formuleras, ty
människan upphör icke att finnas till, hon
lefver ständigt, och döden eger icke
makt att beröfva henne det lif, som
utgör den väsentliga delen af hennes
väsen.
Om än sålunda frågan härmed skulle
kunna strängt taget redan nu anses
besvarad, så kan man dock säga, att den
innesluter en annan, den nämligen,
hurudant lifvet på andra sidan döden
skall gestalta sig för människan. Denna
fråga är af djupt allmänt intresse, och
dock, då vi besinna, att döden med
visshet förestår oss alla, är det
förunderligt, huru litet de flesta af oss
veta om det, som väntar oss där borta
på denna andra sida.
Världsreligionerna ha visserligen alltid talat om lifvet
bakom dödens portar, men de ha sällan
gifvit någon närmare beskrifning på
detta lif, och för det stora flertalet
människor döljer dödens skymning ett
fullkomligt okändt land. Så borde det
dock ingalunda vara. För visso borde
väl ett tillstånd, dit vi människor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
