Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - När människan dör, upphör hon då att finnas till? Af Annie Besant. (Ur teosofisk tidskrift.) Illustrerad för Varia af Lydia Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sena, och detta arbete erfordrar en
ganska lång tid. Detta tillstånd af
jordbundenhet, förenadt med slapphet och
brist på högre intressen, är kanske det
allra vanligaste på andra sidan döden.
En stor del af den hjälp, som
lämnas själarne där, består i att ingifva
dem mod och kraft att öfvervinna denna
slapphet, och egga dem att så fort
som möjligt arbeta sig igenom de
oundvikliga följderna af hvad de åsamkadt
sig under sitt jordiska lif, för att desto
förr kunna skörda den goda skörd, som
väntar dem längre fram på deras väg.
En rätt insikt i lagens natur gifver
oss mången vink i afseende på ett
förnuftigt sätt att använda vår tid,
sär-skildt våra lediga stunder. Det är af
mycket stor vikt att de unga bland
de många former af förströelser, som
bjudas dem, välja sådana, som kunna
höja och förädla deras sinne i stället
för att förnedra och försämra dem.
Jag vidrör här en fråga af stort och
allmänt intresse: frågan om den stora
mängdens nöjen. Så länge som dessa
äro af det simplaste och dummaste
slag, så länge som t. ex. den musik,
som bjudes folket, står fjärran från
verklig musik, så länge kan man heller
icke tadla dem, som söka förströelse,
att de taga det enda, som står dem till
buds. Jag opponerar mig icke mot
nöjen, som verkligen äro en
uppfriskning, en förströelse. Alla nöjen borde
ha något af skönhet, af konst, af smak
i sig, så att de unga lämnade
förlus-telseetablissementen bättre, icke sämre,
än när de trädde öfver deras tröskel.
Man kan nu fråga: "Hvad har väl
detta att göra med lifvet efter döden?"
Ganska mycket. Alla dessa unga skola
nämligen en gång genomlefva också
lifvet efter döden, och till det lifvet
kunna de ej medföra slagdängor,
operettmelodier och allsköns nonsens. Men
ädla, harmoniska tonskapelser, liksom
allt som förfinar och förädlar känslan,
de kunna gifva mycket, som kan tagas
med på färden till landet bortom graf-
ven. Ty äfven i det landet finnes
musik, skönare än någon, som jorden
kan åstadkomma; äfven där finnes
skönhet, den mest hänförande skönhet, som
vädjar till själens ädlaste sidor — och
det är därför, som just dessa sidor
redan hår i detta lifvet måste
tillgodoses och utvecklas. Min erfarenhet har
för öfrigt lärt mig, att äfven hos den
obildade hopen det alltid finnes en
viss resonans för ädla nöjen; äfven
hos den jämförelsevis råa, lågt stående
människan framlockas och förstärkes
därigenom det goda, som slumrar på
botten af hennes själ. Då jag därför
nu råder alla och en hvar att bereda
sig för lifvet efter döden, säger jag
icke, såsom många det göra, i dyster
och olycksbådande ton: "Bered dig på
döden! Bered dig att möta din
domare!" utan jag säger: "Bered dig för
det kommande lifvet på ett förnuftigt
sätt, med lugn eftertanke; gör det
genom att odla dina ädlare känslor,
din bättre natur och genom att
motarbeta dina sämre, djuriska böjelser!".
Frånsedt detta slags förberedelse, hvad
kunna vi månne eljest göra för att få
lefva ett rikare och fullare lif på andra
sidan döden? Detta lif är, äfven det,
ett lif af framåtskridande. Vi utgå från
den punkt, hvarpå vi stodo, då vi
lämnade det jordiska, men vi skrida
stadigt framåt under långa perioder af
frid och sällhet. Och våra framsteg
betingas af hvad vi tagit med oss dit
såsom en utgångspunkt; ty några nya
sådana utgångspunkter kunna vi där
icke åstadkomma. Hvad vi här hafva
begynt, kunna vi där fortsätta, men på
några nya vägar af intellektuell eller
annan verksamhet kunna vi där icke
slå in. Materialet, i hvilket vi komma
att arbeta, blir allt hvad vi tänkt och
kändt på denna sidan — därför är det
nu, som vi måste tänka på att förvärfva
de nödvändiga förutsättningarna för
sekler af lyckligt och fridfullt
framåtskridande på andra sidan. Hvarje ädel
tanke, som för ett ögonblick lyst upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
