Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - Bröderna. Skizz för Varia af Ragnhild Prim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag en gån g för al la att vara hans
bankir.
Hon smålog lätt, då han sade detta.
Hade han väl kommit in i denna litet
skämtsamma sinnesstämning, visste hon,
att hans hotelser ej voro så allvarligt
menade. Han var både intelligent och
skarpsinnig, assessor von Blucher, men
godmodig var han i alla fall, mycket
godmodig till och med.
Trots detta var det med tungt sinne
herr assessorn i sällskap med sin fru
begaf sig till stationen för att hämta
den blifvande läkaren, hvilken brukade
tillbringa sina korta ferier hos dem.
Ehuru han ej ville visa det, hade han
fäst för stora förhoppningar vid sin
bror, hans begåfning och karaktär, för
att nu flera gånger kunna ursäkta
dennes lättsinne med att ungdomen måste
få glädjas, att det skulle blifva bättre
med åren, och så vidare. Tiden hade
nu visat, att det icke blef bättre, snarare
tvärtom. Själf hade han vid broderns
ålder slutat sina studier och skaffat
sig en själfständig ställning, hvarför
skulle denne tillbringa hela sin
ungdom med att lefva om i
universitetsstadens glada lif i stället för att tänka
på sin plikt och sin framtid?
Den unge studeranden fann sin bror
ovanligt tyst och allvarsam under
färden från bangården. Skälet härför var
naturligtvis ingen hemlighet för honom,
och det smärtade honom djupt, att han
låtit förleda sig så lättsinnigt år efter
år. Men det var ej lätt att endast
tänka på böcker och föreläsningar m. m.,
då glada kamrater ständigt lockade och
drogo — kom — koml Och han
hade visat sig karaktärslös och dum
och följt dem utan att tänka på
brodern, hans förhoppningar och sin egen
framtid, hvilken, när allt kom omkring,
var viktigare än några glada aftnar
på »Gästis».
Han vred oroligt sina små
välvårdade mustascher under det hans
blickar irrade omkring som sökande en
anledning att bryta den pinsamma tystna-
den. Plötsligt mötte han svägerskans
ögon, och han märkte att hon rodnade
starkt. Säkert måste hon en god stund
hafva iakttagit honom, kanske anande
hans dystra tankegång. Märkvärdigt.
Aldrig förr hade han märkt hur
vacker hon i grund och botten var. Det
vågiga, kastanjebruna håret under den
lilla hatten, de stora mörka ögonen
med de långa fransarna och de fint
penslade ögonbrynen, den rosiga hyn,
den lilla, fina näsan och den något
stora men mycket välformade munnen
bildade tillsammans ett förtjusande helt.
Just där, vid den lilla gropen i hakan,
fick han plötsligt ett så obändigt begår
att kyssa henne, kyssa den röda
munnen och de nedslagna ögonen. Men
under det blygselns rodnad färgade
hans panna, jagade han bort sin
dåraktiga önskan och började i stället ett
likgiltigt samtal med henne och
brodern. Sedan några repliker växlats
om det alltid till hands varande ämnet
våder och vind samt några
gemensamma bekanta, som skymtade förbi
i mängden af fotgängare, stannade
droskan till allas lättnad utanför
assessorns hem. Man skildes åt för en
stund, i det Fred genast uppsökte sitt
rum för att skaka resdammet af sig,
som han sade, men kanske i grund
och botten endast för att lugna sina
känslor innan han åter
sammanträffade med sin bror och svägerska,
hvilken senares åsyn plötsligt kommit allt
inom honom att blossa upp såsom
aldrig förr.
Aldrig hade Fred Blucher känt
sommaren försvinna så hastigt, aldrig hade
känslan för en kvinna så djupt slagit
rot i hans inre. Många kvinnor hade
han känt, unga och veka, som vid en
vink af hans hand, ett hviskande ord
från hans mun, kastat sig i hans
armar. Men nu — nu––––––. Manligt
sökte han strida emot sitt begär till
broderns hustru, han sade sig att han
var på väg att begå en lumpen, låg
handling, han gjorde allt utom ett —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
