Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - Från en konstsamlares hem. För Varia af Edgar. Fotografierna till denna artikel tagna af hoffotografen Julius Grape - Fordom. Skizz för Varia af Håkan Falck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haupt, den store gustavianske
mö-belsnickaren, en konstnär i sitt slag,
är emellertid hos grefve Stenbock
representerad på ett så utsökt sätt att han
omöjligen kan förbigås. Det stora
skrifbordet på fotografien är ett verk
af honom, äfvensom den förtjusande
byrån i salongen till höger om
soffan.
Skrifbordet är i synnerhet
beundrans-värdt, dess långsträckta, eleganta form,
enkelheten i prydandet, de vackra
beslagen, allt gör det till ett af de
utsöktaste profven på den gustavianska
tidens smakriktning, som finnes i vårt
land. 1 grefvinnans boudoir står en
mindre byrå, klumpig och rätt
oansenlig, men med så ovanlig förm, att den
afviker från alla dylika möbler. Den
är nämligen gjord att ställas öfver en
hästrygg, som en slags sadel och var
Magnus Stenbock följaktig på de långa
marscherna i Polen och Tyskland.
Nästan ett helt århundrade ligger
emellan dessa båda gamla svenska
möbler, de äro också hvarandra så
olika som karolinen den gustavianske
adelsmannen.
Biblioteket innehåller omkring 700
band, de flesta ha tillhört drottning
Lovisa Ulrika och hennes dotter.
För att rätt kunna lefva bland och
umgås med konstverk och vid deras
ordnande och placering låta hvart och ett
komma till sin fulla rätt, fordras, utom
förfinade behof och odlad smak,
tacksamhetens pietet och fin takt.
Det vackra Stenbockska hemmet
utgör ett bevis på sanningen af detta
påstående.
FORDOM.
Skizz for v aria af HÅKAN FALCK.
Jag älskar dig, sade Benedetto.
Hans blick hängde som
fasttrol-lad vid henne, den liksom sög upp i
sig all glansen af hennes skönhet.
Francesca såg ett ögonblick på honom,
kallt och lugnt. Så vände hon bort
sin blick med ett uttryck af förakt.
— Och jag förmår inte ens hata
dig, sade hon.
Benedetto blef så blek, att hans hy
blef askgrå.
— Francesca, han kom ett steg
närmare, han andades häftigt. Francesca,
hvarför? Är det möjligt, att du älskar
honom, som försmår dig, som glömmer
dig för andra?
Francesca vände sig emot honom.
Hennes ögon lågade, men hon var
blekare än Benedetto nyss.
— Du ljuger! utbrast hon. Du
ljuger! Fege usling, för att jag inte
vill lyssna till dina skändliga böner,
vågar du beljuga den ädlaste man, som
någonsin Firenzes sol har lyst på!
— Det är således sant, sade
Benedetto blidt, beklagande. Du vet
ingenting! Han skakade medlidsamt på
huf-vudet.
— Jag vet allt hvad jag vill veta,
sade Francesca stolt och högdraget.
— Också hvar Andrea befinner
sig nu?
— Han håller på att arbeta därinne,
Francesca visade på en dörr i andra
ändan af det långa, skumma rummet.
— Dörren är väl stängd ordentligt?
frågade Benedetto med ett mycket
sägande leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
