Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Tåget mot Lhassa. Det sista mysteriet på de bebodda kontinenterna afslöjadt. Af Charles Rabot. Med 5 illustrationer. En lefvande bild af medeltiden - Bestigningen af den andra muren - En kritisk situation. — Öfverrumplade! — Sju veckors blockad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en förfärlig afgrund, en jättelik klyfta
eller rämna, liksom om bergen öppnat
sig under någon våldsam
naturomstört-ning. 1 detta pass, ett verkligt
Ter-mopyle i Stor Lamans rike, invänta
tibetanerna, trogna sin taktik,
inkräk-tarne bakom en krenelerad vall, som
sträcker sig öfver klyftan till hela dess
bredd. I samma ögonblick som
striden börjar, uppstår en snöstorm, som
bländar människorna och förmörkar
himmelen. Men de kämpande
engelsmännens ifver försvagas icke. Ett
kompani rycker fram till anfall, klättrar upp
för bergens branta sluttningar och
sprider sig som tiraljörer på 4,800 meters
höjd, Mont Blancs höjd, för att angripa
fienden bakifrån. Tibetanerna göra ett
förtvifladt motstånd, i det de aflossa
täta gevärssalfvor och kasta ned
klippblock öfver angriparna, men alla deras
ansträngningar tjäna till intet, och snart
flyr deras skara i vild oordning, trängd
tillbaka på alla håll och kanter.
En kritisk situation. — Öfverrumplade!
— Sju veckors blockad.
Då denna klyfta ti 11 ryggalagts,
utstöta alla en lättnadens suck. Den
andra af de vallar, som spärra
tillträdet till Tibet, har öfverskridits. Nu
sänker sig marken hastigt och blir
åter grön; man ser odlade fält, man
ser byar. De äro just icke
tilldragande! Tibetanerna slå utan
motsägelse rekordet i fråga om osnygghet,
och man kan knappast göra sig något
begrepp om dessa bostäders
frånstötande snuskighet.
Längre bort visar sig nu ändtligen
en stor, fruktbar slätt och midt på
densamma en stad, byggd alldeles
inunder en gammal fästning. Den
påminner om Mont-Saint-Michel, enligt
öfverste Waddells utsago, en af
expeditionens bästa historiografer och
författare till arbetet: Lhassa och dess
mysterier.
Efter den förskräckliga isöknen ser
man på detta torftiga landskap, som
på en oas. Det är Qyang-tsé, en af
Tibets största städer. Här möta
trupperna intet motstånd. Under trycket
af sitt nyligen lidna nederlag hålla
tibetanerna sig stilla, och den
engelska kolonnen slår läger, lika lugnt
som om den endast bytt om garnison.
Emellertid är arméns belägenhet
synnerligen farlig här på 340
kilometers afstånd från sin operationsbas och
skild från densamma genom en otäck
öken. Konvojerna anlända mycket
långsamt och mycket reducerade.
Endast en åttondel af de från magasinen
på slätten lastade varorna anländer
till Qyang-tsé; allt det öfriga har gått
åt till föda åt männen och djuren, som
bära bördorna. Om tibetanerna skulle
hitta på att angripa
kommunikationslinjen och afskära provianteringen,
skulle hungersnöd uppstå. Ett föga
tilltalande perspektiv! Under dylika
förhållanden är en rast i Qyang-tsé
nödvändig för att där upprätta
magasin och gå tillbaka och bevaka
ef-tertruppen.
Sedan general Mac Donald slagit
upp ett förskansadt läger i närheten
af staden, besluter han att marschera
tillbaka med återstoden af trupperna
för att trygga etappvägen och
påskynda ankomsten af förstärkningarna
och proviantförråden. Trupperna skola
alltså för andra gången marschera öfver
dessa hemska berg, hvilkas bestigande
ådragit dem så många lidanden, innan
de kunna komma åter för att
definitivt slå sig ned i Qyang-tsé. I alla
länder är det soldaternas ben, som
skola trygga framgången af
generalernas kombinationer.
Men faran kommer i själfva verket
från ett annat håll. En vacker morgon
kasta sig, profiterande af att större
delen af garnisonen aflägsnat sig på
en rekognosceringsexpedition, flera
tusen tibetaner alldeles oförhappandes
öfver lägret vid Qyang-tsé.
Öfverrump-lade i sömnen springa engelsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
