- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
146

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Skånska slätten. Till några vignetter af E. Nilsson. För Varia af Algot Ruhe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förödande dunsternas vallar, splittrande,
skingrande dimmans täta horder . . .
Septemberdagen är född.

Folket ii gårdarna vaknar till sin
gärning. Med ett tungt ryck vältrar
de sig ur bäddarna. Klinkorna börjar
klappra i dörrarna. På ullsockor går
man ut i förstugan och sticker fotterna
i tofflor och träskor och traskar ut
öfver gården till brunnen, till stallet
och logen. Hästarna ryktas och
vattnas och matas och så går män själf
in att äta. Ut* till klöfvermarken kör
mjölkarna^på sina långa vagnar med
de tomma flaskorna af bleck
dinglande i krokar, klapprande tonlöst.
Gubben den gamle går bort till trädan
för att flytta fåren. Klubban står där
han släppte den på kvällen. Han
stryker med näfven nedåt dess
daggvåta skaft och svänger den upp på
axeln, i det han sakta och trygg går
fram till den närmsta tjurpälen.
Hoprullade, med ben och hufvud indragna
i den varma ullen, ligger de
bredbu-kade fåren och lurar, orörliga, grå
som klot af jättelafvar. De har betat
storcirklar i gräset så långt tjudret
räckte, sen har de lagt sig, det var
ej lönt att längre bruka sina ben.
Gubben trampar med träskorna rakt i
pyramider af svarta, glänsande
fårpiller och börjar med små slag på
tjurpälen söka rycka den loss. Djuren
lyfter på gumparna, hvilar en stund
på knäna liksom lata, omorgnade,
ställer sig upp med ett ryck, rister på
de yfviga svansarna och bräker. Gubben
pratar grymtande, halft för sig själf,
halft till de små kräken, med
skinntorr humor om att nu skall de få
något i buken. Han halar i linan,
men de förvillade fåren trasslar in sina
spensliga, sprittande ben i dess öglor,
så han svär i vrede. Därpå sticker
han den spetsiga änden af pålen genom
gräset ned i jorden tills den står, och
börjar däriga på knoppen, så det rungar
vida omkring. Han går från par till
par och flyttar dem „alla ett stycke

längre in mot det feta betet. Och
när han kommit till de sista, är första
paret färdigt, så omgången börjar
igen.

Sädesfälten ligger mejade, med sin
gula grund öfvermålad af den spirande
klöfverns gröna öar, som sakta
förtunnas, svinner ut i stubbens varma
ljus. I räta vinklar skär de raka
dikena hvarandra mellan åkerlapparna,
de ligger i landskapet med sin frodiga
gräsväxt, tjocka, som streck dragna
med linjal. På betfälten går människor
i långa led, grå som jorden, knappast
skönjbara mot bakgrunden, fantastiska
i sina rörelser, konturlösa i det lätta
skimrande dis, som hvilar öfver
marken.

* «

«

Denna skånska slätt med sina
städer, sina betydande stationssamhällen,
sina hamnar och bruk, sina skogar
och järnvägar, sina slott och
arbetar-gator är som en enda jättelik, splittrad
metropol. Ett London, söndersprängdt
i sina beståndsdelar! Man bor på ett
ställe, arbetar på ett annat och har
på ett tredje intressen att bevaka.
Oaf-brutet flackar och far de människor,
som bor på slätten, härs och tvärs
från ort till ort. Fabriksägaren i Eslöf
ligger på landet i Bjerred och åker
två gånger om dagen på tåget
däremellan öfver Lund. Järnvägstågen på
de enskilda banorna betraktas hardt
när som ägarnas privatekipage.
Tidtabellen inrättas efter herrarnas
lefnads-vanor. Och de tåg, som inte står på
tabellen, beställer man extra, om så
lyster. * Järnvägen är som en traraway,
en förlängning af gatan, en rullande
trottoar, där man hälsar på bekanta,’
pratar en stund och skiljes igen, allt;
eftersom man droppas af vid någon *
station. Det är ett evigt samkväm
mellan knutpunkterna, från morgonen till
ut på natten. Kontorsfolk och
skolbarn, studenter och lärare har sina hem
lite hvarstans och samlas och skingras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free