- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
149

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Skånska slätten. Till några vignetter af E. Nilsson. För Varia af Algot Ruhe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det kommer något afslutadt helt också
öfver husen och gårdarna, så öppet
de ligger, så tydligt hvar och en för
sig. De är inte inbäddade i jordens
veck, ej dolda af dess grönska eller
samlade inom en gemensam ram af träd.
Det är vackert så, om det utmed en
länga står några spridda al mar, eller
om det ligger framför fönstren en täppa
med häck.

Ingenstädes älskar folket skogen som
i Skåne, där den är så sällsynt. Från
Lund kan man vandra milslångt, för
att få nöjet gå mellan träden i en dunge,
ett par tunnland stor. Men det är
egentligen för starkt, att kalla Dalby
hage för en skog. Det namnet bör
sparas åt de mäktiga parkerna kring

Då voro bokarna ljusa, då var ån af
simmande hvit ranunkels öar sållad,
ljus sin krona häggen gungade här där
gosse jag vandrat.

Tyst det regnar. Himlen hänger lågt på
glesa kronor. En hvissling; tåget sätter
åter i gång. Mot sakta mörknande kväll jag
färdas vänlös.

* *

*



En afton för någon tid sedan,
vandrade jag upp och ned för den vackra
och egenartade gata, som en
korrespondent i ett anfall af misslynne och
bristande smak nyligen kallat ful: Stora
Södergatan i Lund. I mitt sällskap
gick en ung student, och vårt samtal

de stora adelsgodsen. Dit vill man
fly, när solen gassar för hårdt på den
öppna slätten, och när ögat tröttnat
på de långa afstånden. Liksom på
Själland är det boken, som ger dessa
skogar sin säregna fägring. Boken,
häggen och ranunkeln öfver åns
vatten, som Vilhelm Ekelund så underbart
målat i sin dikt om gosseårens ljusa
lek och dagens vemod:

rörde sig om slätten. Han var bördig
från Engelholm, och förmådde inte i
slätten finna tillfredsställelse för allt
det han begärde af ett landskap, för
att kunna kalla det vackert. Hans
invändning var den vanliga: slätten är
enformig. Och svaret lätt nog: vid nära
samlif upptäckes skillnader, som inte
framträder för den, som ej sett länge
på ett och detsamma . . . Det är de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free