Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Stenbilden. Skizz af Mc Clure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon darrade häftigt och smög en
skygg blick på bilden, medan hon talade.
Utan att fästa afseende vid hennes
sinnesrörelse, drog jag fram en stol
till eldstaden och stälde mig på den
för att närmare undersöka bilden.
Den tycktes huggen i granit.
1 vissa detaljer var den olik hvarje
stenbild jag någonsin sett på
conti-nentens katedraler, ty den var iförd
en sorts klädnad och hade en
tillstymmelse till tjockt, sträft hår. Jag
tänkte på dvärgen Quasimodo, då jag
berörde de kalla anletsdragen. De
voro dödsliknande i sin förstenade
kyla.
— Jag skulle vilja veta, från
hvilken katedral det här vidundret kommit,
sade jag.
Här är förteckningen öfver allt som
finns i rummet, kanske det står där!
Hon räckte mig en liten tunn,
inbunden bok. En
inventarieförteckning var skrifven på första sidorna
med en fin, darrande stil.
Jag ögnade igenom listan. Detta
rum innehöll tvifvelsutan de
förnämsta konstskatterna.
Madonna af Murillo.
Crucifix — Veit Etone.
Kandelabrar af fajans — Henri
deux Ware.
Madonna af Piero della Francesca.
St. John af Pinturricchio.
Inlagd spinett af Martin Pacher.
Indiska bronskärl.
Stenbild från fransk katedral.
— Ja, men hvilken katedral,
undrade jag.
Det skulle icke vara lätt att beröfva
en katedral en af dess groteska
stenbilder och det finns ingen, som
utbjuder sådana till antikvitetssamlare.
Stenbildens ansikte förföljde och
plågade mig till och med när jag gick
och promenerade i den gamla parken,
där junisolens rika, varma solsken
flödade ned öfver gångarna. Jag kände
en impuls att gå in och noggrannare
undersöka bilden, men kände på samma
gång en egendomlig motvilja för att
göra det. Det låg något hemskt i
dess kyla. Den aftonen gick jag
tidigt upp på mitt rum, i afsikt att
ligga i min säng och läsa, som det
var min vana. Men jag kunde icke
ha mina tankar samlade på boken, en
fransk roman. Mina ögon ginge
oupphörligt till den fasansfulla bilden
på väggen öfver eldstaden. Den
tycktes mer lefvande, mer verklig än
parisarna i boken, dess ande mer
mäktig det onda. Jag blåste ut ljuset
för att undgå dess stirrande och föll
snart i sömn.
Jag vaknade, badande i kallsvett
och med en ohygglig tyngd öfver
bröstet. Rummet låg öfverflödadt af
månsken och ofrivilligt vände jag
blicken mot stenbilden. Dess läppar
tycktes röra sig, liksom sträfvande
efter att tala. Jag fick en vanvettig
ingifvelse, att bilden af dvärgen kunde
kräla ned från sin plats, likt en
jättestor, grå spindel. Jag tände
brådskande ett ljus, min hand skakade af
en kväljande skräck, öfver hvilken jag
djupt blygdes. Så ställde jag mig
upp på en stol och tvang mig till att
noga undersöka stenbilden. Jag fann,
att den var fäst vid väggen med
cement, hårdt som granit. Det fanns
ingen möjlighet att flytta den. En
egendomlig kyla tycktes utstråla från
bilden, liksom om den varit af is. Jag
återvände rysande till min bädd och
tänkte på mannen, som legat här med
sina brustna ögon, stirrande in i
stenbildens.
En veckas sömnlösa nätter tvingade
mig att byta sofrum. Det tjänade
ingenting till att resonera. Den
ohyggliga bilden behärskade hela rummet.
Jag kände det som om jag skulle
mista andan under dess tryck.
Hushållerskan gjorde inga frågor,
men hennes lättnad var märkbar.
Samma dag jag flyttade in i blå
sängkammaren, skref jag till
advokatfirman i London och frågade, om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
