Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svårighet på svårighet uppreste sig.
Han kände ju ej en gång sina
motståndares antal.
För att lugna sina upprörda känslor
öppnade han fönstret och lät den kalla
nattluften inströmma.
Detta gjorde honom godt. Han
andades djupt och såg ut mot den
stjärnbeströdda himlen.
Han var så djupt försjunken i tankar,
att han ej hörde hur någon tog på
låset till hans dörr. Men då dörren
var låst, följde ett häftigt bultande.
Baburin ryckte till.
Hvem sökte honom? Midt på natten?
Sergius Baburin smög sig på tå fram
till dörren och lyssnade. Och då han
lade örat mot nyckelhålet, hörde han
först ett hviskande och tasslande och
sedan att någon sade:
— Han sofver nog.
— Skola vi väcka honom?
— Nej! Vi måste komma in
oför-märkt. Vi få inte göra något buller,
ty ingen får veta hvart han tagit vägen.
Sergius Baburin hade hört nog, för
att förstå hvad som var å färde. Han
skulle spårlöst försvinna, han skulle
försmäkta i ett fängelsehål eller i det
djupaste Sibirien gå en ännu
fasansfullare död till mötes.
Åter hörde han en röst:
— Det blir svårt att utan buller
komma in i rummet.
— Boris Andrejanoff vill det.
Alltså var det hans fiende! Baburin
måste ha blifvit förrådd, ty hvem kunde
veta, att han motarbetade Andrejanoff.
Hvem var förrädaren? Baburin tänkte
ett ögonblick på Gordjejeff, men
tillbakavisade genast denna misstanke, ty
denne hade alltid visat sig som den
mest oegennyttige vän.
Åter hördes en stämma:
— Såga af låset! Och skulle något
buller höras därinne, så bryt genast
upp dörren. Han får under inga
omständigheter undkomma.
— Skall ske.
Baburin insåg, att det var hög tid
att söka undfly den hotande faran.
Det var en lycklig tillfällighet, att
fönstret stod öppet, ty då kunde ingen höra
om han begaf sig ut den vägen. Det
var hans enda utsikt till räddning.
Sergius smög sig tillbaka till fönstret.
Då hörde han ljudet af en såg. Så
sakta och försiktigt gingo de tillväga,
att det nådde honom som ett aflägset
surrande, hvilket ej kunde väcka dem
som sofvo.
Sergius öfverlade.
1 största hast tog han från skrifbordet
alla papper, som skulle kunna
kompromettera honom, och stoppade dem på
sig. Äfven alla penningar tog han
med sig.
Nu först tänkte han på flykten.
Han blickade ned på den mörka gatan.
Det var en halsbrytande färd han
ämnade företaga.
Men i rätta ögonblicket urskiljde
Baburin två mörka gestalter, som sågo
upp mot fönstret. Kanske stodo de
där för att afskära vägen till flykt. Ja,
naturligtvis var det så! Alltså var äfven
denna väg spärrad.
Baburin såg mot dörren.
Ännu några centimeter, och sågen
hade fullbordat sitt verk. Då var han
utan räddning förlorad.
Hvart skulle han taga vägen?
Var det möjligt att undkomma
Andrejanoffs och Bachruschins bödlar?
Hvarthän skulle han fly?
Då såg han åter upp mot stjärnorna,
och nu visste han hvar räddningen
fanns.
Uppe på taket!
Här var hans räddning, härifrån
kunde han komma till de närgränsande
taken och så ned på en annan gata.
Men han hade ingen tid att förlora.
Han hoppade upp i fönstret, och
fattade med båda händer tag i takkanten.
Nu höll han sig fast! Sedan måste
han taga sats, för att svinga sig upp
på taket.
Men nu hade också sågen slutat sitt
arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
