Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. VII. Baronen reglar dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na något bistånd, men jag såg
tillräckligt, mer än tillräckligt för att känna
mig upprörd och bestört.
Winnie lyssnade till hans kalla,
liknöjda ord, kastade en blick på hans
lugna drag och tänkte att hvarken hans
utseende eller hans röst röjde någon
bestörtning.
— Det var väl ett slaganfall, någon
plötslig attack, menade hon med ett
omedvetet vädjande i rösten. Hvad
gamle Goodger sade om ett mord var
förstås helt enkelt löjligt.
— Tvärtom, miss Bassett, det gör
mig ondt att säga det, men allt antyder
att ett afskyvärdt brott blifvit begånget,
svarade baronen i varmare ton, liksom
om han rycktes med af sin harm vid
minnet af hvad han sett. En människa
kan väl inte sticka sig själf i ryggen
mellan skulderbladen heller! Någon
skurk måste hafva gömt sig i sakristian
och dödat vår stackars vän, just som
han skulle följa efter Tressingham ut
i korsgången. Sannolikt en usel hämnd
för någon inbillad oförrätt.
Roderick höjde hastigt blicken.
— Det finns ju slåar invändigt på
dörren i sakristian, sade han. Vet ni,
om de voro förskjutna?
Baronen ryckte på axlarna, liksom
om han ej förstod idéen med denna
fråga.
— Det lade jag aldrig märke till,
sade han, men här kommer
poliskonstapeln. Han ser ut att vara en
intelligent man och skall utan tvifvel
anteckna allt. Och nu, min kära miss
Bassett, fortfor de Guérin i lättare ton,
vill jag, om ni vill lyda ett råd från
en främling, som dock äfven är en
världsman, påminna er om, att man
ej vinner något genom att utsätta sig
för ledsamheter. Jag skulle därför vilja
rekommendera er att föregå dessa
gapande bönder med ett godt exempel
genom att gå hem. Jag känner inte
mycket till edra engelska institutioner,
men jag tror, att ni har ett slags
komedi, som kallas likbesiktning, till
hvilken alla åskådare riskera att blifva
kallade, och som jag åtminstone skulle
önska undvika.
Han lyfte på cylinderhatten och gick
ned för gången till murgrönsporten,
under det att Winnie och Roddy,
imponerade af hans nästan befallande
sätt, långsamt följde efter. Ty flickan
lämnade ogärna den plats, där
hennes fästman kommit att stå inför en
sådan katastrof.
Poliskonstapeln — det behöfdes i
parentes sagdt hela de Guérins franska
inbillningskraft för att kalla honom en
»intelligent man» — hade under tiden
banat sig väg genom hopen och visade,
sedan han gått genom kyrkan, sitt
svettiga, rödbrusiga ansikte i dörren
till sakristian.
— Stig på, Squarey, sade mr Bassett,
som just öfvertygat sig om att
kyrkoherden verkligen upphört att andas, ni
måste göra så godt ni kan, tills
inspektören kommer. Jag förmodar att
ni skickat bud efter honom.
— Så snart som jag fick höra det,
svarade konstapeln. Huru har det gått
till, mina herrar? Om man vet att det
är ett mord, borde väl någon häktas!
— Men det är just hvad man inte
vet, svarade Landon och beskref därpå
i all korthet, huru han själf gått före
genom gången till predikstolen i den
säkra tron att mr Mandible följde efter
honom, och huru Goodger, då han
sett att kyrkoherdens plats var tom,
gått till sakristian och funnit honom
liggande där, hvarest han ännu låg.
— Har ingenting blifvit rubbadt
eller rördt? frågade konstapeln.
— Ingenting alls, utom att jag lyfte
upp hans handled för att känna på
pulsen, svarade Landon.
Konstapel Squareys intetsägande blick
gled öfver sakristians nakna väggar och
stannade slutligen med en skymt af
intelligens vid kyrkogårdsdörren. Han
tog två steg framåt och vände sig
därpå till de andra, skälfvande af
upphetsning öfver sin upptäckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
