Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. VII. Baronen reglar dörren - Kap. VIII. Under fromhetens mantel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strax visade sig bredvid honom i
dörren en smärt, senig man med
mili-tärisk hållning.
Stewart Rattrays genomträngande
ögon fäste sig inte alls vid squiren,
som nickade till hälsning, så upptagna
voro de af att flyga från den ena
detaljen i dödsrummet till den andra.
Det var ett karaktärsfast och
outgrundligt ansikte, som satt på denne indiske
polisman, hvilken vunnit sina sporrar
genom att uppspåra thugger och
da-coiter i Bengalens djunglar.
Landon Tressingham, som hört
talas om honom men nu såg honom
första gången, granskade med intresse
de stränga dragen och de breda, fasta
käkarna. Det var en man, som man
kunde lita på, om man var i nöd
— förutsatt att han bestämde sig för
att taga sig an ens sak. En man,
som ej skulle fålla något omdöme
lättvindigt, men som, när han en gång
bildat sig en öfvertygelse, skulle hålla
fast den med järnhand. En man, å
andra sidan, som, om han vägt någon
och funnit honom för lätt, skulle vara
obarmhärtig ända till grymhet.
Detta var åtminstone Landons
intryck af den välväxta, hurtiga
gestalten i sakristidörren, som så skarpt
granskade hvarje detalj i det förfärliga
sceneriet.
KAP. VIII.
Under fromhetens mantel.
Lunchen på Bassett Hall hade
försenats en timme den söndagen och
kunde med bästa vilja i världen ej
kallas en liflig måltid. Fastän ingen
af de närvarande sörjde mr Mandible
djupt, hvilade dock skuggan af det
brott, genom hvilket han på ett så
hemlighetsfullt sätt röjts ur vägen,
tungt på dem alla och gjorde squiren
och hans familj märkvärdigt tysta.
Ej ens Stewart Rattrays närvaro,
som annars var så uppmuntrande i
synnerhet för Roddy, förmådde skingra
den dystra stämningen och lösa
tungorna. Anekdoter om det vilda lifvet
i nordvästra Indien skulle sannerligen
ej kunnat roa någon, medan detta
mysterium vid deras egen dörrtröskel
ännu var oförklaradt, och Stewart var
kanske själf den mest tystlåtne af dem
alla. Han åt duktigt af de enkla,
landt-liga rätterna, men hans panna var-
hopdragen på ett sätt, som säkert icke
gällde hans släktingar.
Det var ej förrän vid måltidens slut
som mr Bassett utan alla preludier
berörde det ämne, som fyllde allas sinnen.
— Jag tycker ej mycket om att fråga
dig, huruvida din erfarenhet ledt dig till
någon åsikt i fråga om denna hemska
tilldragelse, sade han, i det han vände
sig mot sin systerson.
Stewart Rattray utstötte ett bistert
skratt.
— Som jag af byns slughufvud såsom
obehörig hållits på ett passande afstånd,
har jag just ej haft tillfälle att bilda
mig någon personlig åsikt, svarade han
med en nästan omärkbar vikt på det
förklarande adjektivet.
— Ja, då har du inte bildat dig
någon åsikt alls, ty jag är då säker
på, att ingen annan har gjort det,
sade squiren. Hvad säger du om
inspektör Maudsley, har du någonsin
sett en mera villrådig människa?
— Inspektörens sätt att uppfatta
saken föreföll mig ganska inskränkt,
hvilket man ju kunde vänta af en
lands-ortstjänsteman, som plötsligt ser sig
stå inför ett brott, som sannolikt
kommer att blifva hans lifs stora händelse,
men inte tycker jag att han var
villrådig, sade Rattray och lekte med
några brödsmulor på duken. Jag tror
tvärtom att han redan har bildat sig
en teori. Huruvida han blir i stånd
att bevisa den är en annan sak.
— Du menar i fråga om den
förskjutna regeln? inföll Roddy hastigt.
— Ack nej, kunde han förklara den
saken, då hade han ju en bestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
