Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Den historiska veckan i Helsingfors. Dagboksblad för Varia af Fernanda Jacobsen-Nylund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter bära små ryska barn, ett på
hvar-dera armen. Andra draga små
vagnar, högt lastade med dynor och
madrasser. Som en karavan ses vågn
efter vagn i en lång rad draga ut mot
udden. Soldaterna äro rädda för det
finska folket, man ser det på deras
blickar. I Kaisaniemiparken bakom
jämvägstorget kör artilleriet upp, och
kosackernas hästar stampa. Trots
inträngande föreställningar, som från alla
sidor gjorts Kock, vill han icke upplösa
mötet. Alla stora byggnader, Atheneum,
hotellen åro inrättade till lasarett.
Människorna gå jämrande omkring och
förbanna Kock och strejkkommittén.
Pansarskeppen ligga slagfärdiga med
kanonerna riktade mot stadens centrum.
Från hela staden strömma skarorna
tillsamman på torget. En fyrkant af
nationalgardister inhägnar det och
förhindrar enhvar under tjuguett år komma
in. Ana väl dessa upphetsade
fanatiker, att de kanske om en half timme
ligga stönande under kanonerna eller
lemlästade af sabelhugg? De veta blott
det enda att de vilja allt hvad deras
ledare vill. Klockan är tjugu minuter
före två. Torget är fullt af femton
till tjugutusen människor.
Då uppstår plötsligt rörelse vid en
telegrafstolpe, vid en till, man skockas
omkring dem. Nya plakater ha
upp-slagits: »Klockan två samlas alla
medborgare till offentligt möte, män
liksom kvinnor, hvilka fyllt tjuguett år,
för att uppgöra Förslag till en
interims-regering, som skall stadfästas af
kejsaren-storfursten. Detta ord »förslag»
räddar situationen. Staden är utom
fara! Det var som om massorna,
hvilka knappast förstodo skillnaden,
befunno sig väl af att se en ny order
från deras konung, Johan Kock.
På en vink af ledarna uppställdes
nio talarstolar på därtill inrättade
estrader. Talen som höllos voro nästan
lika lydande: »Tänk er», ropade
hufvud-talaren med sin hesa öfveransträngda
stämma: »Dessa blodsugare, kapita-
listerna, som icke äro mera än femtio till
antal, de hafva igen velat tillskansa sig
makten; men vi hafva besökt
generalguvernören, som gaf oss lof att hålla
möte i dag för att välja hvem vi vilja
hafva till att regera landet. Varen
blott lugna, alla rykten om att mötet
skulle skingras af kosackerna och
kulorna hagla ned öfver oss är lögn,
utspridd af de konstitutionella, liksom de
hafva telegraferat till alla
landsortsstäder att Helsingfors har bombarderats
af ryska krigsskepp och att staden nu
ligger i rykande ruiner. 1 sen ju själfva
att det är lögn! Och se nu bara: detta
halfhundratal herrar vill hafva makten!
Men det skall icke ske, vi veta af
generalguvernören, att de skola fängslas
ännu i dag. (Bravo!) Vår dag är
inne. Proletariatets morgonsol har gått
upp och lyser öfver vårt land. Nu
skall folket regera folket! Ingen skall
längre lida svält och nöd, och
blodsu-garena, kapitalisterna skola själfva sitta
i de fängelser de hafva byggt för oss».
(Bravo! Bravo!)
Efter detta preludium utdelades små
lappar, på hvilka arbetarpartiets
kandidatlista var tryckt. (Besynnerligt
tycker man det bort se ut för folket,
efter de anförda talen, att listan upptog
12 konstitutionella, 3 Suometarianer och
9 socialister). »De som önska dessa
män till att styra landet må sträcka
upp händerna!» Och utan undantag
sträcktes nu tusende händer upp mot
den mörka vinterhimmeln, som ville
de på den trycka sin egen stämpel af
genomlefvadt lidande och brist.
Därefter blottades alla hufvuden och som
om alla bojor sprungit uppstämdes
socialistsången »International» och
därefter »Vårt land». Och sången lyftade
sinnena till segervisshet: nu är det vi
som ha makten.
Arbetarpartiets kandidatlista sändes
nu liksom de andra partiernas till
kejsarens nådiga stadfästelse. 1
mönstergill ordning åtskilldes massorna.
Staden andades lättare, den kritiska situa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
