Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Pehr Henrik Ling. Af Sally Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR HENRIK LING.
ligt, häftigt sinnelag, för
öfver-spändhet och okuflig vilja samt
för att gärna själf vilja röja sig
nya vägar.
Styffadern önskade, att Ling
skulle bli präst, och sände
honom till Växjö skola. Detta
var dock icke i enlighet med
Lings egen vilja, hvarför han
i förtviflan begaf sig ut en lång
väg i sträng köld och ytterst
tunnklädd, för att, då han ej
direkt själf ville bära hand på
sitt lif, därigenom ådraga sig
en sjukdom med dödlig
utgång. Den enda följden blef
— snufva, hvilket föranledde
honom att göra sina första
betraktelser öfver
människokroppens motståndsförmåga och
möjlighet att härdas. Att
förhållandet till styffadern dock var godt,
synes af bref från Ling till
honom, då Ling under en senare
period af sitt lif med följande
ord tillsände honom sitt första
vittra försök: »Följande lilla
arbete har jag vågat tillägna en
far, hvilken jag är skyldig allt.
O! en ringa ersättning. Jag finner
mina förbindelser emot den, som danat
min framtid, icke äga någon gräns.
Huru skulle jag då kunna afbörda
dem?»
Af Lings skoltid är det slutet, som
gått till eftervärlden. Den unge Per
Henrik hade nämligen deltagit i några
oordningar och samman med några
andra ynglingar en söndagsmorgon
slagit ut fönsterrutorna i rektors
bostad. Straffet för en sådan förseelse
var offentlig afbasning. Ling, hvilken
för att undgå den offentliga agan
»nattetid ur staden förrest»,
förklarades därpå, jämte en annan af
hjältarna i de nämnda
skolpojksupp-tågen, från »societas gymnastica för
all framtid afsöndrad». Han tyckte,
att han genom denna förvisning fått
en fläck fäst vid sitt namn, men be-
slöt att söka aftvå den genom att
»skaffa sig ett namn».
Det berättas, att Ling nu begaf sig
till en bror för att bedja honom om
understöd till att resa vidare, ty hem
ville han ej. Brodern, själf fattig, gaf
honom en silfversked och sina
välönskningar. Pehr Henrik begaf sig
därpå till fots till Lund och inskrefs
därpå som student den 26 mars 1793.
Vår- och höstterminen nämnda år
vistas han vid den sydsvenska
akademien, längre blir ej hans akademiska
bana. Redan nästa år saknas hans
namn i nationstabellerna. Först hösten
1796 låter han ånyo höra af sig, och
legenden har mer än en gång låtit
denna biografiska lucka (åren 1794—
1795) i den blifvande
nordmannaskaldens lif utgöra ett skede af halft
fantastiska irr- och härfärder. Han beger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
