Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Det internationella hjärtat. Af Bertha von Suttner. (ur Die Woche)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världen bjuder pä skådespelet af ett
allmänt, internationellt deltagande och
bispringande. Dock framträder
exemplen härpå blott i den nyss förflutna
tiden. Forntiden visste alls icke af
medlidande för olyckan i främmande,
långt aflägsna länder. Detta redan af
tekniska skäl; ty om det som skedde
i fjärran visste man antingen alls
ingenting, eller erfor man det så sent,
att det mera framträdde såsom något
sagolikt, något, hvarvid det
öfverhuf-vud taget ej längre kunde bli tal om
hjälp eller lindring. För oss i våra
dagar finnes det ju öfver hufvud taget
inga afstånd längre. Allt, som sker,
hvar det ån hända månde, erfara vi
öfverallt och erfara det genast. Det
enda område, på hvilket äfven i äldre
tider internationell hjälp lämnades, var
hafvet. Där stötte sjöfarande från alla
länder på livarandra, de kunde se
främlingarnas trångmål; de kände, att de
alla kunde råka i samma fara, att de
hade samma element som gemensam
grund och som gemensam fiende, och
därigenom hade det ömsesidiga
biståndet én naturlig orsak.
Under de sista årtiondena har den
internationella medkänslan med ty
åtföljande aktiv hjälpsamhet framträdt
vid alla stora lokala katastrofer. Man
behöfver bara tänka på
öfversvämnin-gen i Szegedin, på Ringteaterbranden
i Wien, på olyckan i Aalesund, dit
tyske kejsaren sände skepp, på
jord-bäfningen i Calabrien, på
basarbranden vid Rue Jean Goujon i Paris, på
vulkanutbrottet på Martinique o. s. v.
Då gick alltid ett skri af förfäran
genom världen, och hvar och en hade
gärna velat hjälpa, rädda och trösta.
Men därjämte finnes det olycksfall
— och här framträder den skriande
motsägelsen i vår ställning —
olycksfall af så gigantisk vikt och
utsträckning, att alla de ofvan anförda är ett
intet däremot, vid hvilkä intet sker för
att hämma eller afvända dem, utan
hvilka man tvärtom omsorgsfullt för-
bereder; vid hvillca ej häller allmänt
medlidande väckes, utan fastmer
allt-mänt spändt intresse; jag talar om
kriget. Elfvahundra döda i Courriéres!
Om under tio dagar efter hvarandra
lika stora eldsvådor och
sammanstört-ningar ägde rum i olika grufvor —
huru skulle icke då hela världen darra
inför sådan hemsökelse — och dock
skulle det blott vara elfva tusen döda.
Oafbrutet under hundra dagar kunde
en sådan katastrof ske på någon punkt
af jorden, och dock skulle det därefter
ej vara så många döda, som det
mand-schuriska fälttåget har kräft. Om man
framhåller detta för människor, som
med af tårar darrande stämma tala om
Courriéres, men som med det sakligaste
lugn kommentera redogörelser för slag,
och som ej äro obenägna att se
sväf-vande handelspolitiska eller nationella
frågor lösta med hjälp af kommande
hekatomber, uppvägande hundra
Courriéres, då svara de: »Å, kriget, det
är en annan sak!» Det är det utan
tvifvel; ty det är ingen af blinda
naturkrafter framkallad olycka, utan af det
mänskliga görandet och låtandet.
Inför denna måste barmhärtigheten,
såsom synes, göra halt. Att beklaga
detta offer vore feg sentimentalitet.
Blott när af en händelse en
nedstörtande bjälke krossar hufvudet på en
människa, får man beklaga henne; men
om detta sker till följd af ett med
af-sikt kommenderadt hugg, då — ja, då
må man afhålla sig från hvarje yttring
af medlidande; ty det kunde såra den,
som befallde att hugga, och dessutom
är ju krigarens död så ärofull och ljuf,
under det att en så’n där stackars
grufarbetare, som kanske måste lida i
tjugufyra timmar... Då glömmer man
eller låtsas glömma att lidandena och
kvalen i krig ofta äro namnlösa.
För-smäkta, hungra ihjäl, blifva blind,
be-grafvas under fästningsruiner, sprattla
i varggropar, blifva skållad i
lastrummet, blifva vansinnig... nog, jag vill
icke här bekämpa kriget genom sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
