Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Olika vägar. För Varia af Anna-Lisa Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon drunknade. Vi voro på en
lustresa och det blef eldsvåda på
ångbåten och många hundra människor
hoppade i vattnet och drunknade. Jag
blef upptagen af en svensk familj, som
förlorat sin lilla gosse vid samma
tillfälle och sedan fick jag följa med
dem hit.»
»Var din mor fattig?»
»Det tror jag inte, för vi bodde i
ett litet vackert hus och hade en
vacker trädgård och mamma var så
vacker och fin. Hon hade så långt ljust
hår», tillade han, »och hon var alltid
så snäll mot mig!»
»Hvad gjorde hon då?»
»Hon talade om sagor och spelade
fiol för mig!
Mannen böjde sig ned öfver
barnet och kysste honom på pannan.
»Nu ska’ du sofva, min gosse, i
morgon få vi mycket att göra.»
Han släckte lampan och gick
tillbaka in i skrifrummet, där han
började gå fram och tillbaka, utan rast
eller ro.
Elsa var död, lilla vackra,
förtroendefulla Elsa Thoreson, som han gjort
så olycklig. På den tiden voro de
kamrater i samma bank, han var
kassör och hon det yngsta, kvinnliga
biträdet — nyss fyllda sjutton år.
Hon stod helt och hållet ensam i
lifvet, men som hennes far varit god
vän med bankens direktör, fick flickan,
trots sin ungdom, plats i hans bank.
Malte Borg var tjuguåtta år då, men
föreföll mycket äldre. Han
behärskades af en okuflig ärelystnad, han ville
bli rik och mäktig, som hans far
varit, innan kraschen kom. Det
minnet — faderns plötsliga död, ruinen,
skammen och de otaliga
förödmjukelserna — hade kastat dystra skuggor
öfver hans ungdom.
Två systrar hade han, som blifvit
gifta med framstående män, innan
olyckan kom. Genom svågrarnas
be-medling fick han plats i banken, då
han var tjugo år och vid tjugoåtta
hade han avancerat till kassör.
Modern var död, han hade endast sig
själf att tänka på, han kunde ha
lef-vat sorgfritt och lugnt, om han icke
ständigt hetsats af ärelystnadens
dä-mon.
Så kom lilla Elsa Thoreson in i
hans lif.
Så ung, så vek och fin hon var!
Som en liten solstråle verkade hon i
den stela, högtidliga banklokalen. Alla
tyckte om henne och hjälpte henne
tillrätta, när hon med ett litet förläget
skratt tillkännagaf, att hon gjort något
fel i sina göromål. Det fanns många
unga män, som skulle kännt sig
lyckliga öfver en enda vänlig blick från
hennes djupa, hafsblå ögon. Men hon
såg ingen annan än Malte Borg; för
henne var hans stränga, hårda ansikte
vackert och ungt, hon såg honom med
den första kärlekens ögon. Då han
sträckte ut handen efter henne, blef
hon hans, utan en tanke på framtiden,
hon glömde hela världen för honom.
Och Malte Borg själf glömde sin
ärelystnad, glömde alla
penningberäkningar, mindes blott, att ett par djupa,
hafsblå ögon strålade vid hans åsyn,
att mjuka, röda läppar hviskade om
kärlek, som var så stor och oändlig,
att den liksom fyllde hela hennes
värld med sol och vår och lycka.
Hon bodde i ett gammalt,
fallfärdigt hus på Söder, af en gammal
änkefru hade hon hyrt ett rum bland
vindskuporna. Rummet var lågt med
sitt sluttande tak, men aldrig hade
han sett något så gladt och
hemtref-ligt. Möblerna voro hvitmålade med
glänsande blå linneöfverdrag, i
fönstren var fullt med vackra, bredbladiga
växter, hon älskade blommor och
grönt. En stor trädgård hörde till
huset, för den trädgårdens skull
bodde hon kvar i det gamla huset.
Då han kom till henne om
vinterkvällarna, hade hon alltid brasa
i kakelugnen, och så sutto de och
sågo in i lågorna och sedan i glö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
