Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XII. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMASKERAD
Romak af HEADON HILL.
Bemyndigad öfyersättning för yaria.
(Forts, från N:o 4.)
— Allt är som på hafvet i dimma!
mumlade Rattray halft för sig själf
och tillade därpå mera direkt till sin
följeslagerska: Qå inte in genast. Följ
med ut i rosengården, jag vill visa
dig något.
Sedan de slagit sig ned på samma
säte, hvarest han utkämpat striden med
sig själf på söndagseftermiddagen, drog
han en liten pillerask upp ur fickan,
utan att dock genast öppna den. Han
höll den i sin hand och höll ögonen
på gräsmattan, medan han noga
öfver-vägde sina ord.
— Lita inte för mycket på min hjälp,
min lilla flicka, sade han. Jag är mera
hemmastadd i djungeln, än när det
gäller att reda en trasslig härfva som
denna, och jag förmodar att vi ej ha
mycken tid till vårt förfogande.
— Du tror att Landon blir häktad?
ropade Winnie med halfkväfd röst.
— Jag hoppas nästan att han det
blir, lydde svaret, som jagade
blodet upp i hennes ansikte och kom
henne att springa upp skälfvande af
harm.
— Hvad menar du? började hon,
men Rattray tvingade henne till tystnad
genom en befallande gest.
— Sätt dig, och säg inte något,
som du kommer att ångra, sade
han. Jag tycker om din adjunkt, och
jag tror på honom. När jag önskade
att få honom häktad, skedde det endast
i hans eget intresse. Det förefaller
mig nämligen, som om en kombination
af illvilliga krafter arbetar mot honom,
men som kanske skulle kunna sprängas,
ifall en af dessa krafter tycktes hafva
framgång.
— Du är så klok, och jag är så
dum att du måste förklara hvad du
menar; men, käre Stewart, jag skäms
verkligen!
— Bry dig inte om det, utan hör
nu, hvad jag menar. Alltsammans ser
så svart ut i fråga om Tressingham,
att man frestas misstänka att man med
flit gifvit saken ett så svart utseende.
Det värsta är dock att ingen människa
med sundt förnuft väl skulle velat löpa
den enorma risken att döda Mandible
endast för att bringa Tressingham i
knipa. Det måste alltså hafva funnits
något annat särskildt motiv för att
önska mr Mandible ur vägen, och dessa
tvänne motiv ha af någon mycket fintlig
person bragts att harmoniera. Om det
nu kommer att se ut, som om det
första af dessa syften uppnåtts genom
Tressinghams häktning, skall kanske
vaksamheten slappas så mycket att vi
skola få tillfälle att leta ut
Mandible-motivet, om jag så får kalla det.
— Stewart, du är underbar!
mumlade Winnie med tårar i ögonen, lika
underbar som du är god och vänlig!
— Inte ett dugg! Detektivkonsten
är nu en gång min vurm, sade Rattray
modigt. Jag har nu förlorat alla
illusioner i fråga om att bli din fästman
efter det elaka sätt hvarpå du behandlat
mig, men saken intresserar mig som
polisman. Och nu vill jag ej veta af
några känsloutbrott mer, jag önskar
däremot ett förståndigt samarbete. Kan
jag lita på att du kan tiga, min unga dam ?
— Roddy säger visserligen att jag
pratar för mycket, men nog skall jag
vara tyst som en råtta, om det kan
hjälpa Landon, svarade Winnie ödmjukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
