Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Henrik Ibsen. Af Jessie Bröchner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma af 25 daler specie, hvaraf tio
utbetalades vid undertecknandet af
kontraktet, dateradt den 19 dec. 1850,
och den resterande summan skulle
erläggas, då 250 exemplar blifvit sålda.
Men beklagligt nog råkade Stensballe
på obestånd, innan bestämmelserna i
kontraktet hunnit uppfyllas. Ibsens
nuvarande förläggare, den framstående
Köpen hamnsfirman Qyldandalske
Boghandel, har bringat honom mera lycka;
den har utgifvit 104 upplagor af hans
arbeten, hvaraf flera utgått med 10,000
exemplar eller mera — siffror, som
tala för sig själfva, då man tar i
betraktande, att innevånareantalet i
Danmark och Norge tillsammans betydligt
understiger 5 millioner. »Brand» och
»Peer Qynt» komma i främsta rummet
med respektive 15 och 12 upplagor.
Ett betydelsefullt aftal träffade Ibsen
med Bergen-teatern, då han i följd af
sin bekantskap med den ryktbare
violinisten Ole Bull där anställdes som
dramatisk författare. Efter en kort
resa följande år till Köpenhamn och
Dresden på teaterns bekostnad,
uppgjorde Ibsen nytt kontrakt på 5 år
och med årlig lön af 300 daler specie.
Därmed börjar en period af praktiskt
arbete för teatern, som tvifvelsutan
bidrog att utveckla Ibsens enastående
tekniska färdighet, hvilken så många
dramatiska författare förgäfves sökt
efterlikna. Hvarje år uppfördes ett
nytt skådespel af Ibsen, som själf
gjorde skisserna till en mängd
kostymer och dylikt; flere af dessa
teckningar finnas ännu i behåll. På det
hela taget förde Ibsen ett stilla,
isole-radt lif. Men en person åtminstone
var en gärna sedd gäst hos honom,
domprosten Thoresen, hvars dotter
Susanna Daae Thoresen (född
d. 6 juni 1836) sedermera blef Ibsens
hustru.
Efter fem års förlopp lämnade Ibsen
enligt egen önskan Bergen, som han
åter besökte trettio år senare (1885)
för att leda uppförandet af »Fru Inger
til Östråt». Senare har Ibsen för
öf-rigt — i motsats till Björnstjerne
Björnson — visat blott föga intresse
för den sceniska framställningen af
sina dramer; han har jämförelsevis
sällan besökt teatern, och fastän han
ofta komplimenterat framstående
skådespelerskor, som upptrådt i hans
dramer, så förefaller det, som om han
endast motvilligt bevistat äfven
galaföreställningar, enkom anordnade till
hans ära.
I Kristiania blef Ibsen, som året
efter sin ankomst dit firade sitt
bröllop i Bergen, anställd som direktör
vid »Det norske Theater». Här
väntade honom en tid full af
missräkningar och bekymmer, och han kunde ej
undgå att känna bitterhet öfver den
ringa förståelse han mötte. »Det föll
dem ej ens in att bjuda mig på en
cigarr», sade han flera år efteråt till
en vän i Rom. Det var svårt för
honom att få debet och kredit att gå ihop.
I en ansökan om understöd, som han
den 10 mars 1863 inlämnade till
regeringen, säger han rent ut, att »det
i detta land är omöjligt att lefva
uteslutande eller hufvudsakligen af
litterärt arbete». Hans högst
honorerade arbete, »Hærmændene», som
tog honom ungefär ett år, inbringade
icke mer ån 227 daler specie, och
han var skyldig 500 daler specie i
Bergen. Han gjorde cession, och då
han icke såg någon utsikt att kunna
förbättra sina lifsvillkor i Norge, var
han betänkt på att flytta öfver till
Danmark. »Att nödgas lämna
fäderneslandet och det arbete, som jag
hittills betraktat och alltjämt betraktar
som min verkliga lifsuppgift, är dock
outsägligt bittert», säger han. Och
för att undgå detta tillgriper han en
sista utväg, han anhåller ödmjukt, att
förslag om ett understöd för honom
af 400 daler måtte föreläggas
Stortinget. Men denna ansökan
medförde intet resultat, lika litet som en
föregående af år 1858; och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
