Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Olika vägar. För Varia af Anna-Lisa Andersson (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla Elsa var död, låg och sof den
eviga sömnen djupt, djupt nere i de
kalla böljornas famn, sof utan
drömmar och minnen om den, som en
gång svek henne så grymt, då hon var
i nöd. Men gossen lefde, hennes
barn och afbild, hennes barn och hans.
Icke förrän nu hade han kännt någon
verklig faderskärlek, hans små gossar
voro den lagbundna, äktenskapliga
föreningens frukter, lyxens och
rikedomens kräsna barn och arfvingar, men
denne — den lilla öfvergifna, frysande,
olyckliga tiggargossen, det var ju hans
ungdoms barn, den heta, laglösa
kärlekens son. Malte Borg märkte icke
själf, att brännande tårar fyllde hans
ögon, men han kände, hur kärleken
till den lille växte stor och stark
under nattens långa, ångerfyllda timmar.
Han hade icke någon annan tanke än
att taga gossen till sig, hur det än
gick med allt annat.
Då morgonen inbröt hade han icke
fått en blund i sina ögon, han hade
tänkt och pröfvat, grubblat och
förkastat den ena planen efter den andra.
Endast ett stod fast och klart för
honom, från gossen ville han icke
skiljas.
Då han så fort som möjligt skaffat
kläder åt Erland, tog han honom med
sig och gick till det hem, som gossen
kallat sitt den senaste tiden. Några
egentliga upplysningar kunde han icke
få angående de första fosterföräldrarna,
och sedan han lämnat en summa
penningar i det fattiga hemmet, gick han
därifrån med sin skyddsling.
Från sin hustru hade han icke haft
några underrättelser, hon lefde i den
tron, att han var svartsjuk och nu
ville straffa henne genom sin tystnad.
I en hel vecka hade Erland varit hos
sin far och ännu hade denne icke
skrifvit till hustrun. Han väntade för
att se, om icke hennes trots skulle
brytas.
Så en morgon, just då de båda
sutto vid frukostbordet, hördes en våld-
sam ringning, och en minut senare
kom den unga frun instörtande likt
en furie i matsalen.
Malte Borg reste sig genast och
gick emot henne och hälsade som om
ingenting förefallit, men då han såg
det konvulsiviskt förvridna ansiktet
som hustrun vände mot gossen, tog
han henne helt lugnt vid handen och
förde henne in i sitt skrifrum, hvars
dörr han noga stängde.
»Jag vill inte veta af några scener
inför en tredje», sade han lugnt och
bestämdt, »är det något särskildt du
har att säga, så står jag helt och
hållet till din disposition, men — i
enrum.»
»Vågar du tala till mej i en sådan
ton», ropade hon förbittrad, »här
passar du på medan din hustru är
frånvarande och tar upp tiggarungar i
vårt hem, och du tror, att jag tänker
tåla något sådant. Lyckligtvis har jag
trogna vänner, som låta mig veta,
hvad du.behagar ta dig till, men nu
är det slut och du skickar
ögonblickligen ungen ur huset.»
Malte Borg stod med korslagda
armar och betraktade sin uppretade
hustru. Hans ansikte var stelt och
hårdt som sten, hans smala läppar
dragna till ett leende, så kallt och
grymt, att hustrun kände allt sitt mod
försvinna.
»Är det något mer du har att säga»,
frågade han.
Hennes vrede blossade upp på nytt,
hans blick kom henne att förlora sista
gnistan af förnuft och själfbehärskning.
Mellan snyftningar af raseri flämtade
hon: »Ja, det har jag att säga, att
du får ha godheten påminna dig, att
jag kommer af en familj, som alltid
varit van att bli respekterad. Hos oss
honorera männen sina förbindelser,
men akta sin hustru för högt för att
draga sina bastarder in i äktenskapet,
men du är ju ingenting annat än en
krämare och uppkomling, som haft
tur i alla afseenden, och då du genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
