Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rucklande husarlöjtnanten Bryde, ännu
törstande och lidande efter nattens
libationer på Palähotellet, öfvervinner
sin motvilja mot etatsrådets strykfula
men rika dotter Bera och friar till
henne.
Sista akten upplefves i vestibulen på
»Nybergs hotell», där Brydes och Beras
bröllop firas under Alexanders ordnande
spira. Alexander är nu sin egen, friar
till Signe och får ja; samtidigt förklarar
Filippa och hennes grosshandlare
Isaac-sen att äfven de beslutat gifta sig och
till socker i botten räcker mamma
Ottesen sin hand åt
riksdagsmanna-inackorderingen Andesen-Sædding.
Det hela är så harmlöst och roligt
man kan begära och äkta danskt allt
igenom.
Det var förstklassigt spel utefter hela
linjen. Fjelstrup hade af Alexander
skapat en praktfull modärn typ och
genomförde den mästerligt. Han
se-kunderades briljant: af Emmanuel
Larsen, hvilkens statsråd Monter var
medryckande gemytlig, af Johannes
Poulsen, som gaf en lifslefvande
teologie-kandidat, af Robert Dinesen i
skepnaden af en något utlefvad
husarlöjtnant, af fröken Anna Larsen, som gaf
Filippa med sprakande godt humör,
af Asta Nielsen, åt hvilkens heroiskt
fula m^sk såsom Bera publiken skänkte
rättvist erkännande och af alla de
öf-riga, ingen nämd och ingen glömd.
Man har förebrått de danska
skåde-spelarne att de skulle göra sig skyldiga
till stark öfverdrift i sina lustspelstyper
och i enstaka fall är denna
anmärkning berättigad, så t. ex. beträffande
herr Fjelstrups Peter Ravn i »En sparf
i trandans», hvilken roll han i ystert
öfverdåd ställvis dref in öfver
smaklöshetens råmärken. Jag föreställer mig
att Peter Ravn i all sin löjeväckande
dumdristighet och själftillit också skall
väcka en smula medlidande för den
förblindade ödes gäcken, något som herr
F. tydligen icke eftersträfvade och ej
heller nådde. Herr Emmanuel Larsen
sköt alldeles för högt ötver målet
såsom skomakaren i samma pjes. Men
frånräknadt dessa exempel är i
allmänhet den kolorit de danska skådespelarne
använda fullt på sin plats och skriker
icke, emedan den är jämt genomförd
och icke ställvis påbredd. Deras
bilder »stå i färgen» som herrar målare
bruka säga.
Våra egna skådespelare åro nog
också benägna att breda på eller skära
till i växten sina roller, men på få
undantag när syndas ofta i så måtto,
att rollen icke är helt genomförd i det
raskare tempot utan endast utstofferad
med en del groteska öfvergrepp.
Danskarna däremot hålla, som goda
ensemblesångare, den från början
anslagna tonen; de höja och sänka icke
rollnivån godtyckligt och däri ligger,
tror jag, delvis hemligheten af deras
utmärkta samspel. De äga
ansvarskänsla inför sin konstnärliga uppgift
och hänsynsfullhet mot medspelarne,
kamraterna — däraf enhetlig
samverkan, som är hufvudsak i en scenisk
framställning, med fritt spelrum, så långt
utrymmet medger, åt den individuella
rollföringen: På så sätt formas å sce-
nen ett stycke lif, som både i sina
personliga och samfälda yttringar
närmar sig naturen. Denna verkan blef
fullt skönjbar särskildt i Edvard
Brandes’ »Hårdt mot hårdt», interiören från
det Köpenhamnslif, som är gjordt af
lättsinne, dryckenskap, fattigdom och
står på gränsen till brott, pet är icke
vanligt, men så mycket mera gripande
att Brandes sätter in i sina pjeser en
sådan ljusalf som typografen Anton
Holst, och ännu ovanligare är det att
se en sådan roll återgifven med den
modiga måttfullhet, som Johannes
Poulsen gaf densamma. I samma pjes
utmärkte sig för öfrigt alldeles särskildt
truppens primadonna fröken Anna
Lars-sen som i den okonfirmerade flickan
Tildas roll gjorde underverk af
trovärdighet och förvandlingskonst. Peter
Fjelstrups snickare Holst var ett grand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
