Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XV. Den gula automobilen - Kap. XVI. En hemlig frabrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han lutade sig ned för att lyfta upp
den skadade. Kände ni igen
automobilen såsom tillhörande någon här i
trakten ?
— Nej, sir, svarade kusken och
grep äfven han tag i den medvetslösa
bördan. Den var gulmålad, men här
i trakten finns ingen enda automobil
med den färgen. Om inte det vore,
skulle jag hafva sagt att det var baron
de Ouérins, den där fransmannens,
som hyrt Longclerc Castle. Det var i
alla fall samma storlek och fason som
han har.
— Såg ni hur många personer det
fanns i automobilen?
— Två stycken, sir — bara masker
och glasögon. Inte möjligt att känna
igen dem! Men den fan tycktes styra
direkt på min gamla kaross. Nog
hade det funnits plats att komma förbi
alltid, om han varit nykter eller ens
försökt det.
En liten bit längre bort funno de
en grind, genom- hvilken de buro in
Rattray på en äng, hvarest de lade
ned honom och gåfvo honom sina
rockar som hufvudkudde. Därpå gaf
kusken sig i väg på sitt samaritärende,
under det att mr Mandible slog sig
ned för att vaka bredvid den
förolyckade. Men hästens hofslag hade
knappast förklingat på den aflägsna
landsvägen, förrän körsvennens aning
besannades.
Från samma håll, hvarest
automobilen försvunnit, hördes dess dofva
mullrande, där den kom tillbaka genom
alléen för full maskin, tills den
saktade farten, strax innan den nådde
olycksplatsen, som den nästan kröp
förbi. Mr Mandible hörde en kort
ordväxling mellan de åkande. Därpå
susade automobilen vidare i stark fart
samt försvann, sedan den vikit in på
landsvägen, åt det håll, dit den borde
hafva kört, om den ej gjort den
olycksaliga afstickaren in på byvägen —
det vill säga i motsatt riktning af
staden, till hvilken kusken ridit efter hjälp.
KAP. XVI.
En hemlig fabrik.
En vecka hade förflutit sedan
upp-packningen dagen efter mordet i
sakristian, af Jasper Lomax’ besynnerliga
varukollektion skedde och som slutat så
olyckligt för John Hexts försvarslösa barn.
Ännu iförd sin gröna
skogvaktar-kostym, fastän hennes kön ej mer var
någon hemlighet för hennes så kallade
förman, stod Charlie vid det långa
bordet i den gamla ladan, lutande sig
öfver en aflång porslinsskål. Skålen
var till hälften fylld med en vätska, i
hvilken ett pappersark sam, och
Char-lies göra var att med en glaspinne
hålla papperet i rörelse, så att alla
delar af dess yta måtte blötas lika
mycket.
Hon skötte sin syssla med slö
liknöjdhet, hvilket då och då aflockade
Lomax en halfkväfd ed, när han
be-värdigade henne med en blick, medan
han var sysselsatt med att bearbeta en
stenskifva med en hel uppsättning af
synnerligen fint slipade verktyg.
Flickans ögon voro slöa och infallna;
hela hennes hållning röjde en trumpen
resignation om icke rent af förtviflan.
— Kan du inte visa litet mer
intresse för ditt arbete? Du kommer
aldrig att göra någon nytta på det
sättet, brummade Lomax nu, irriterad
öfver alla gränser af sitt biträdes
beteende.
— Den här är nästan färdig, sade
Charlie med låg och monoton röst
utan ringaste modulation.
Lomax lade ifrån sig sin grafstickel
och reste sig för att inspektera skålens
innehåll. På papperet syntes otydligt
några rader delvis litograferade, delvis
för hand skrifna bokstäfver, som dock
försvunno från den genomdränkta ytan,
ännu medan han betraktade dem.
— Nu håller du på att lära dig
konsten, men kom väl i håg att ett
ständigt dränkande af hvarje bit är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
