Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 7, juli 1906
- Chicagos inferno. Efter Upton Sinclairs »The Jungle»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att fårkött tillverkades icke blott af
får utan äfven af getter var ju mindre
viktigt. Likaså att all korf
uppblandades med massor af potatismjöl.
Värre kunde det ju blifva med det
»prima ister» och »prima stekflott»,
som firman tillverkade. Lokalen där
det skedde, var alltid full af tät dimma,
och det fanns öppna kar i jämnhöjd
med golfvet; det hände, att en
arbetare ramlade ned i ett sådant kokande
kar, och när man slutligen fiskade upp
honom, fanns det icke kvar mer än de
renkokade benen. Det hade händt, att
man icke märkt en arbetares
försvinnande förr än efter flera dagar, enär
man trott att han lämnat arbetet; i
hvarje fall gick han hel och hållen,
undantagandes de gröfre benen, in i
massan och blef ister och flott.
Likaså var det ju ingen anledning
att tillkännage för en arbetares
efter-lefvande, om han hade råkat ramla ned
i ett kar, där det tillverkades
gödningsämnen; familjen skulle bara blifvit
ledsen. Jurgis’ svåger Jonas kom bort
på detta sätt, men fabrikens ledare lät
det heta, att han hade rymt ut på
landet.
Om stanken i en del lokaler kan
man, heter det, icke göra sig en
föreställning. Flera års damm och smuts
hade fått samla sig på väggar och
bjelkar, det vimlade af flugor, och
ar-betarne hade för länge sedan uppgifvit
hvarje försök att hålla sig rena.
Något tillfälle att tvätta sig hade de icke
annorstädes än i korffabriken — hvarom
mera längre fram.
* *
*
Innan Jonas försvann, hade han lärt
Jurgis bland annat hur man i
packe-rierna gned ruttet kött med soda, tills
det kunde serveras i
freelunch-restau-ranterna, och hur man pumpade in
kemikalier i rutten skinka. Oftast var
skinkan mest ankommen invid benet;
då hittade man på att särskildt puffa
för en ny sorts »benfri skinka», hvarur
man hade tagit ut benet och där
köttet närmast dessa hade svedts med ett
glödande järn, hvarpå annat fläsk
inblandats. Tack vare kemien kunde
hvilken köttsort som helst, hur rutten
den än var, få hvilken färg som helst
och alltid blifva prima vara.
Allra värst var tillståndet i
korffabriken. Dit kom ingen skinka som
icke var fullständigt genomrutten. Den
hackades sönder med en maskin, som
gjorde 2,000 hvarf i minuten, och
blandades med en half ton annat kött,
hvarför lukten gjorde ingenting.
Det var detsamma hvad som kom i
korfvarna. Ofta kommo korfvar, som
kasserats, tillbaka från Europa, sura
och mögliga. De öfveröstes med borax
och glycerin, kommo i köttkvarnen
och gjordes om för att uppätas inom
landet.
Man stoppade i korfvarna kött som
fallit på golfvet i smutsen och
sågspånen, där arbetarne hade trampat och
spottat ut billioner lungsotsbaciller.
Kött låg i stora högar i rummen, och
vattnet dröp från taket, som var otätt,
medan råttorna sprungo dåröfver. Det
var alltför mörkt för att se riktigt bra
på dessa upplagsplatser, men arbetarna
kunde, då de läto handen fara öfver
kötthögarna, få hela händer fulla med
torkad råttsmuts.
Råttorna voro en plåga, och
kött-packarna lade ut råttgift på bröd.
Råttorna dogo, och förgiftade råttor,
giftigt bröd och kött kommo i
maskinen. Köttet lastades på kärror, och
den som gjorde det besvärade sig icke
med att taga bort en råtta, om han såg
den.
1 korfvarna kommo för resten saker,
i jämförelse med hvilka en förgiftad
råtta var en läckerbit. Arbetarna hade
icke något ställe att tvätta sig, innan
de åto middag, och därför brukade de
tvätta händerna i det vatten som skulle
begagnas till korfven.
Hvarje vår rensades afskrädeslårama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0415.html
