Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trowna till medvetande. Hon slog efter
några ögonblick upp ögonen och såg
sig förundrad omkring.
— Hvar är jag? hviskade hon.
Drömmer jag?
— Anna Petrowna! ropade Sergius
och slöt henne i sina armar. Då hon
ville svara, kysste han hennes ble’ka
läppar, under det att glädjetårar runno
ned för hans kinder.
— Du Sergius! Du lefver! Du är
inte död?
— Nej! Jag lefver för att med dig
börja ett nytt lif. Nu är du min!
— Det förekommer mig som en
dröm.
— Det var det äfven. Älskade, det
var en fasansfull dröm!
— Ja! Men var det en dröm? Jag
kommer inte ihåg någonting! Pappa
är ju död? Men hvad hände sedan?
Jag kommer inte ihåg det. Allt har
jag glömt!
— Tacka Qud därför! Var glad att
du glömt det, ty dess mer ostörd blir
vår lycka.
I Qordjejeffs bostad funno Baburin
och Anna Petrowna en fristad, där de
fingo vara i fred för polisen.
Baburins sår läktes snart, men Anna
Petrowna insjuknade i nervfeber. Det
var endast tack vare de båda
vännernas outtröttliga vård och i synnerhet
Qordjejeffs skicklighet Anna Petrowna
efter flera veckors lidande slutligen
tillfrisknade.
Oron för Anna Petrowna gjorde att
hvarken Baburin eller Gordjejeff
del-togo i det som tilldrog sig i Peters-
burg. De hade en viktigare uppgift,
som tog alla deras krafter i anspråk.
Anna Petrowna tillfrisknade, men hon
hade totalt glömt allt hvad som
förefallit efter faderns död. Denna tidrymd
var i hennes minne likt ett tomt,
oskrif-vet blad, och de båda vännerna sade
henne att hon varit sjuk under hela
denna tid. Hon visste ej en gång att
hon suttit i fängelse.
Hon frågade visserligen några
gånger efter sin vän Celina Woikanska,
men Baburin, som hade sina skäl för
att dölja sanningen, berättade att hon
rest till Warschau.
Då det ej blef slut på oredan i
Petersburg och Trepows skräckvälde blef
alltmera outhärdligt, beslöto de tre att
lämna Ryssland.
Då Anna Petrowna var fullständigt
återställd, rustade man sig till afresa.
Baburin hade ju räddat Michailows
förmögenhet.
När det fruktansvärda attentatet mot
storfurst Sergius blef bekant, när denne
föll offer för en grym hämnd,
passerade Baburin med sin brjid Anna
Petrowna och sin vån doktor Ivan
Pe-trowitsch Gordjejeff gränsstationen
Eyd-kuhnen.
Nu gingo de ett nytt lif till mötes
i ett land, där rättvisan vederfares hög
så väl som låg.
Här uppblomstrade för dem alla tre
en ny lycka.
Sergius och Anna Petrowna blefvo
snart ett lyckligt äkta par. Äfven Iwan
Gordjejeff följde deras exempel och
förde inom kort en blond, blåögd tyska
till altaret.
Så funno de tre^i främmande land
detj som förvägrats I *dem i deras eget.
• SLUT •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
