Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Ett konstgjort paradis. Af Albert de Pouvourville - Den svarte gudens verkningar. Liknöjdhet och slöhet - Augustinatten. Skalden till sin musa. Fritt efter Alfred de Musset af Wentzel Hagelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en gud. Den berömde
Lu-Vinh-Phuoc, som kommenderade svarta
fanorna och besegrades vid Sontay af
amiral Courbet, begärde af opiet
glömska af sina nederlag och ägde ett
otroligt luxuöst rökrum, från hvilket jag
på stället lyckades förvärfva några
in-tresanta föremål. Opiet är utan tvifvel
en af dessa produkter, som naturen
låter växa i trakter där de uteslutande
böra användas, och det förefaller, som
om den hvita rasen gjorde bäst i att
afhålla sig trån dess njutande. Den
gula rasen kan tacka opiet för sin
sorglösa filosofi, sin leende liknöjdhet och
för detta naturliga förakt för döden
och lidandet, som nästan tyckes
öfverstiga människans krafter.
AUGUSTINATTEN.
Skalden till sin musa.
Fritt efter Alfred de Musset af WENTZEL HAGELSTAM.
Då fågeln ännu kan flaxa gladt och sjunga
På grenen vid sitt nyss förstörda bo,
Då knoppen kan för vinden på sin stängel gunga
Och, aldrig ensam knopp i kullens blomsterklunga,
Gå utan knot till nattens stilla ro;
Då under grönklädt tak i skogens djupa salar
Den torra grenen bryts och faller af,
Då lifvet mänskan ej för arbetet betalar,
Då lifvet intet har, som henne rätt hugsvalar,
Hon vandrar utan mål emot sin graf;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
