Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Den eviga skönheten. Af Gustave Geffroy. Öfversättning för Varia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad betyder åldern, när man
förstår att alltid förblifva vacker», svarade
en bastant och frodig mörk skönhet.
»Ingen kan afundas fru Lebadoys
skönhet, ty hon är utan alla
motsägelser en fullkomlig kvinna», tillade
en förtjusande, en smula passerad
blondin, som dock vissnat på ett poetiskt
sätt, snarlik en blomma som skilts från
sin stjälk.
»Ungdomen har dessutom icke
öfver-gifvit henne», intygade en ung läkare,
som brukade besöka fru Lebadoys
salong, »lifvets glans finnes kvar i hennes
ögon och hennes gestalt är smärt som
en ung hinds...»
»Hon klar sig gudomligt och emedan
hon är rik, gör hennes lyx henne
förtrollande. »
»Hennes konst», återtog läkaren,
»består i att hon förstår att hushålla
med sina krafter. Hur många
kvinnor bli icke tvungna att lägga ned
vapnen för att ej komma att likna den
löjliga Jan Carabossa? Det är sådana,
som vilja vara öfverallt, som nöta ut
sin skönhet genom att vilja njuta af
sina förmiddagar, sina eftermiddagar
och sina kvällar utan rast eller ro!
Nå, det går dem efter förtjänst! Fru
Lebadoy däremot lär ej stiga upp
förrän framåt fyra på eftermiddagen.
Därpå ägnar hon två timmar åt sitt bad,
sin dusch, sin massage, sin pedicure,
sin manicure och sin frisering. Huru
vill ni begära att en kvinna, som
använder en gudinnas omsorger på sin
kropp, icke skall förblifva vacker, och
hvem vet, om hon icke, när allt
kommer omkring, slutar med att göra sig
till mumie i sin eviga skönhet!»
»Hur gammal tror ni då hon är?»
»Hon ser ut att vara trettio ... Det
är kvinnans ålder... det år kärlekens
ålder!»
»Hvad vill ni säga med det i fråga
om fru Lebadoy?»
»Ingenting alls!» Fru Lebadoy har ju
alltid varit en oklanderlig kvinna, enligt
alla de kvinnors åsikt, som känna henne.»
»Var det icke en gång fråga om ett
själfmord, som hon skulle hafva
förorsakat?»
»Det är icke länge sedan, två år på
sin höjd. En ung man på nitton år,
som dödade sig af förtviflan öfver att
hon ej ens ville se åt honom. Fru
Lebadoy var då alldeles oskyldig i
fråga om den dårskapen. Hon är icke
någon osund natur, ty att bli kär i ett
barn det röjer en själens förvillelse
och ett sinnenas fördärf. Det är den
sortens sjukdomar, som en hederlig
kvinna alltid bör kväfva i lindan!
Sedan tänker man ej mer därpå!»
»Och de som ändå tänka därpå?»
sade blondinen.
»Det är sådana, som ej ha annat
att göra».
»Ni är sträng!»
»Doktorn är rättvis,» slutade
värdinnan. »Man måste kunna tygla sina
böjelser. Hvar skulle vi alla i detta
ögonblick befinna oss, om vi låtit allt
gå vind för våg?»
»Några af oss skulle väl funnits här
ännu... Hvarför inte?»
»De skulle då ha kommit åter långt
bortifrån. Bättre att inte alls resa ut!
Och fru Lebadoy behöfver visst inte
förebrå sig denne unge galnings öde,
hon kunde ju varit hans mor!»
»Eller hans mormor», korrigerade
den unga damen som frånkänt
hjältinnan i denna berättelse hennes ungdom.
Alla inbillade sig dock att det fanns
en smula afund och skärpa i de
illvilliga orden från denna mycket unga
person, som sällan bjöds till den vackra
fru Lebadoys mottagningar.
Medan detta samtal ägde rum,
befann sig den sålunda utropade damen,
fru Lebadoy, mycket riktigt i sitt
toalettrum där hon höll på att kläda sig till
en bal.
Helgedomen var upplyst med
elektriska lampor, hvilkas sken dämpades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
