Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXI. En knackning på dörren - Kap. XXII. Alarmskottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kommer just att tänka på, att hon
icke aflagt sin vanliga
eftermiddagsvisit här i dag.
Hvad kunde månne hafva händt
Stewart Rattray de senaste dagarne,
eftersom han måste anstränga sig för
att minnas Winnie Basset? Kunde
det vara möjligt att ett nytt
inflytande börjat göra sig gällande och
åstadkommit en rubbning i den gamla,
allt behärskande lidelsen, som hållit
honom fången så länge.
Han låg en stund och funderade
och Alice Redfern satt och tittade ut
genom fönstret öfver rosengården till
de aflägsna skogarne. Plötsligt steg
hon upp och höjde varnande
handen.
— Tyst! hviskade hon. Någon
kommer i korridoren. Ni måste bereda
er på att återigen titta upp i taket, mr
Rattray, med den vanliga, utmärkt
glasartade blicken.
Stegen närmade sig, stannade
utanför dörren, och nu hördes en
knackning på denna.
Sköterskan var genast där med sina
behagfulla, glidande rörelser.
— Hvad står på? frågade hon genom
dörren.
Det var Roddys röst, som svarade.
— Jag blef uppskickad för att se
efter, om Winnie är hos er, sade han.
Gubben börjar bli orolig för henne.
Hon gick ut för att promenera på
eftermiddagen och kom inte ned till
middagen. Vi trodde att hon möjligen
var här.
— Nej, hon är inte här och har
inte varit här, svarade Alice med en
nervös blick åt sängen. Ty Rattray
satt upprätt i denna och stirrade på
dörren i stum förtviflan, inför gossens
förklaring glömmande alla sina
förberedelser för en låtsad medvetslöshet.
— Tack, syster, då måste vi söka
på annat håll, var Roddys svar. Jag
vill hoppas att ingenting är på tok —
hon har väl stannat i byn för att
besöka någon sjuk.
Med dessa ord aflägsnade han sig
genom korridoren, under det att
Rattray flyttade sina vettskrämda ögon från
dörren till systers ansikte.
KAP. XXII.
Alarmskottet.
Under några minuter talade ingen i
sjukrummet, ty Rattray sysselsatte sina
tankar med saker, hvilkas fulla
betydelse endast han kunde fatta, under
det att Alice Redfern, som såg, hur
hans hjärna arbetade, var blott alltför
redo att lämna den fritt spel. Hon
gissade, fastän hon ej kunde veta det,
att han tillskref miss Bassets frånvaro
machinationer från deras sida, hvilka
han åtagit sig att besegra.
Och detta var verkligen den tanke,
som fyllde Rattrays själ med
själf-förebråelser och tillika med en känsla
af rådlöshet i fråga om, hvilka steg
han borde taga. Han klandrade sig
själf för att icke mera öppet hafva
anförtrott Winnie sina skäl för att anse
agatknappen som en nyckel, men
mycket hårdare dömde han sig själf, emedan
han icke invigt henne i hemligheten
rörande sin latsade medvetslöshet.
Han misstänkte att flickan i sin
förtviflan öfver sin fästmans häktande
försökt vidare fullfölja de möjligheter,
som uppstått genom Roddys upptäckt
af den andra knappen, och att hon, i
det hon gjorde detta, utan att känna
nyckelns rätta innebörd, råkat ut för
nagot försåt. Tanken var tillräckligt
hemsk i sig själf och öfverskuggade
för tillfället alla andra hänsyn, samt
skulle, om den vore riktig, skada
honom mycket i fråga om hans
ursprungliga syfte — upptäckten af mr
Mandi bles mördare. Han hyste, i följd af
Winnies beteende då hon i hans
närvaro af Roddy erfarit upptäckten af
den andra knappen, föga tvifvel om
att den ju i hennes minne återkallat
den person, som burit dem, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
