Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1906 - Scenen, af Axel Berndtson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet, mycket matt och färglöst piglock
på Södran, kalladt »Allt på sin rätta
plats». Platsen, när det nu skulle
vara en teater, var nog riktigt vald,
men hvarför kunde icke diskussionen
hellre föras vid
tjänstekvinnosaksorga-nisationsföreningens nästa
diskussionsmöte. Pigfrågan skulle där ha
befunnit sig på en Solidar’e basis. Den
enda af de uppträdande, som gjorde
litet relief i den platta taflan, var frkn
Leijman, och ändå bleknar hennes
Fina Jansson mot hvad hon gjort förut.
Det saftiga gräsbetet ligger ännu i
kroppen på scenens lyckliga barn, som
ha den längsta sommarledighet, näst
skolgossarna.
Sedan fick vi en »Svärmor» på
halsen å gamla Vasateatern. Oandillot
har skrifvit mycket roligare saker. Men
kanske är det inte hans fel, om
Svärmor hvarken var ny eller pikant, ty
»fri öfversåttning» kan ofta förvanska
de bästa af sikter hos författaren. Vi
nämna ingen af de uppträdande och
glömma alla, ty däraf må alla parter
bäst.
Blomman i teatrarnas höstbukett har
hittills bjudits af Dramatiska teatern,
där den raske veteranen Gustaf
Fredrik-son fortfarande för spiran.
»Lifvets maskerad» af Ludvig Fulda
år ett ganska underhållande
teaterstycke, i hvilket många vackra
mänskliga känslosträngar dallra, utan att dock
karaktärs- eller själsutvecklingen år så
fast smidd, som den schematiska
kritiken fordrar på teatern, men som så
ofta saknas i det verkliga lifvet.
En förnäm tysk adelsman, Max von
Wittinghof har en dotter, frukten af
ett ungdomsförhållande med en ung
flicka, som han öfvergifvit för sin
karriär, ehuru hon är den enda han
verkligt älskat. Dottern, som lefvat
af lektioner i Berlin, medan fadern
vistats fjärran från fosterjorden i
diplomatisk tjänst, har förälskat sig i sonen
till en högre tysk ämbetsman och
blif-vit hans älskarinna.
Emellertid kommer fadern hem och
söker upp sin dotter, besluten att
försona sitt fel mot hennes aflidna mor
och sin försummelse gentemot dottern.
Denna vill i sin stolthet icke mottaga
hans erbjudna hjälp och visar sig
otillgänglig för den sent ångrande fadern.
När han så förklarar sin afsikt att
legitimera henne såsom sin dotter,
vek-nar hon och bekänner för honom sitt
felsteg. I sitt ädelmod att försona det
förflutna, ryggar han ej tillbaka inför
denna bekännelse, utan står fast vid
sin föresats att offentligt erkänna Gerda
som sin dotter. Men hennes älskare,
regeringsassessor Edmund Schellhorn
är, liksom hans far,
geheimeregerings-rådet Schellhorn, en lycksökarekaraktär
af renaste vatten. Så länge hon var
en fattig flicka af tvifvelaktig härkomst
drog han sig för att gifta sig med
henne, men sedan fadern kommit hem
och legitimerat sin dotter, rycker han
fram med officiellt frieri. För att
pröfva honom säger sig Gerda icke
ämna mottaga faderns stöd, ej heller
hans erkännande af henne såsom sin
dotter. Inför utsikterna att ha friat
till sin fattiga f. d. älskarinna rätt och
slätt, blottar Edmund sin lumpna,
beräknande karaktär. Hon drifver honom
på dörren och ridån går ner öfver en
vacker scen, då far och dotter stå
ensamma men återförenade för alltid, han
prisande hennes behjärtade sätt att
behandla den ovärdige.
Stycket hör till de njutbarare, ehuru
det litterärt icke fyller högre anspråk.
Spelet bidrog därjämte att skänka det
lif och färg. Som Max von Wittighof
hade vi glädjen se herr Fredrikson i
en ny, längre roll. Med gammalt
mästerskap sade han oss hvad den
ångerköpte ädlingen hade på samvetet. Det
var en glans öfver talets teknik, som
borde gifva det yngre släktet med sina
Osäkra tungor åtskilligt att tänka på.
En säker och behärskad konst af
fläckfri slipning. Märkligast af allt var dock,
att på denna åldriga men raka stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
