Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Om afläggare. Af Alida Wester - Vid Kaiunbron. Af Kenjiro Tokutomi. Öfversättning från japanskan af Theodor Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garnernas vidsträckta grupp, och de
uppträda dessutom i en mångfald af
former och växtsätt. Skulle det rika
ämnet behandlats på ett verkligen
uttömmande sätt, hade därför denna fram-
ställning fått alldeles för stora
dimensioner; det nu sagda må betraktas
endast som små profbitar på växternas
könlösa fortplantningssätt.
VID KAIUNBRON.
af KENJ1RO TOKUTOMI.
ÖFV ERSÄTTNING*) FRÅN JAPANSKAN AF THEODOR HAGBERG.
Jag vet icke året. Jag vet icke dagen.
Det var icke nyligen ej håller långt
tillbaka i tiden.–––––––— — —
Jag gick öfver Kaiunbron, som
ligger i närheten af den förnämsta
banken i Japanska brokvarteret i Tokio.
Af en slump fick jag syn på en massa
människor i slutet af bron. — — —
Där stod en 45 å 46-årig kvinna,
tarfligt klädd i en gammal och urblekt
grön, ofodrad bomullsklädning.
Hennes hår var rufsigt och oordnadt,
hennes geta (ett slags sandaler) omaka.
På ryggen bar hon en liten flicka på
omkring 2 år och vid handen ledde hon
en ungefär 5-årig pojke. Med
ned-böjdt ansikte stod hon där. En polis
frågade henne om någonting.––––––––
Plötsligen började kvinnan storgråta.
Som hon med ena handen höll
gossen och med den andra stödde barnet
på ryggen, kunde hon ej torka bort
tårarna, utan de runno utefter hela
ansiktet. — — — — — — — —
Barnet på ryggen sof i lugn och
ro. Gossen, som hon ledde vid
handen, betraktade förvånad modern. Hon
hade ytterligare två gossar, den ene
omkring 10, den andre omkring 7 år.
•) Ur hans arbete: „Naturen och det
mänskliga lifvet (Shi-zen-to-jin-sei),
Dessa stirrade likgiltigt öfver på
motsatta sidan af floden.
Mitt hjärta var fullt af medömkan.
Jag närmade mig platsen och hörde
polisen framställa en fråga till
kvinnan. Hon svarar att hennes man gått
från hemmet, hon visste icke hvart;
de hade i dag blifvit vräkta från
arbetarebostaden, emedan de icke kunnat
betala hyran. Hvart skulle hon nu
ta vägen.––––-— — — —––––––––
Ännu flera personer stanna för att
lyssna på samtalet, men skynda snart
sin väg. Några eleganta herrar
komma åkande i en kumma med förgylldt
vapen. Med ett flyktigt ögonkast
betrakta de kvinnan och fortsätta utan
vidare, försvinnande i porten till
banken och kumman kör bullrande bort.
Jag kände efter i min ficka. Inte
ett öre hade jag på mig. Med en
djup suck blickade jag upp och såg
midt framför mig vid floden den
förnämsta bankens hus likt ett palats.
Flaggan på taket svajade af och an
för vinden. — —––––––––—–––––
Där finns guld i tusental! Ändå —
Ack ändå! ––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
