- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
576

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXVIII. Dörren öppnas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, och den gode Isak gick ännu
längre än till att för er påpeka detta
sätt att komma in i huset, skrattade
de Quérin. Han ställde nämligen
sär-skildt i ordning fönstret med hänsyn
till detta ert inträde, ty ni har kanske
börjat ana att öppna fönster icke höra
till ordningen för dagen i källaren
till nr 37.

— Jag förstår, sade Rattray, allvar-

ligare ån han hittills talat, ty det var
angenämt för människojågaren att
erfara, hur enkelt han ledts att utan
vidare gå in genom det gamla husets
spindelväf i detta vackra rum, hvarest
spindeln satt och väntade på honom.
Och han gaf form åt en fråga, som
väckte hans stora nyfikenhet, i det han
tillade: Men jag vet ännu icke, huru

ni kunnat utgrunda mina afsikter, så
att ni kunnat träffa alla dessa
gästvänliga förberedelser.

Baronen smuttade på sitt vin och
låtsades fundera ett ögonblick. Därpå
vände han sig mot sin gäst med ett
vinnande leende, som nästan föreföll
bedröfvadt i sitt vänliga deltagande.

— Vet ni, mr Rattray, sade han,
jag fruktar verkligen att jag skadat
er mer än ni trott, då jag härom
kvällen körde in min automobil i er vagn.
I annat fall skulle en man med ert
beryktade skarpsinne säkert hafva
insett att ni ej skulle kunna komma och
snoka kring mitt landställe och angripa
en af mina tjänare utan att förråda er.
Jag menar förråda att ni icke verkligen
var sjuk.

Stewart Rattray önskade sig i detta
ögonblick tillbaka till Indiens djungler
på spår efter Orientens illgärningsmän.
Denne säflige fransman var för väl
rustad för honom. För sent insåg
han nu att hans fintlige motståndare
läst mellan raderna i fråga om den
falske budbäraren från squiren till
Longclerc Castle förliden natt, som
slagit Zebulon Caunt medvetslös till
marken i parken. Möjligen hade hans
egen blygsamhet hindrat honom att

tro att detta dåd skulle tillskrifvas
honom, men Rattray kände sig hafva
begått en dumhet, som skulle kunna
kosta honom lifvet. Han ämnade dock
icke bekänna sig slagen, så länge som
han kunde andas.

— Ibland helgar ändamålen
medlen, baron, sade han kallt. Framtiden
skall visa, om jag handlat öfveriladt
eller icke. Mycket möjligt att jag gjort
det, men det är i alla fall trefligt att
spela öppet spel. Ni har, om jag får
begagna er egen vackra fras, inbjudit
mig att komma hit, först genom ett
falskt bref till syster Redfern, hvilket
ni förstås antog att hon skulle visa
mig och dämest genom er trogne
förpost, mr Isak Levy. Hvad önskar ni
alltså? Är det agatknappen?

Baronen drog upp ögonbrynen i
hoflig, men beklagande öfverraskning.
Ett ögonblick trodde Rattray att han
ämnade låtsas likgiltig i fråga om
knappen, men tiden för dylika
oraffinerade påhitt var förbi.

— Agatknappen, mr Rattray?
mumlade de Guérin med förebrående
ömhet, liksom om han bannade ett barn
eller en sjuk. Ni är absolut inte er
själf! Den skada som en fyrtio
hästkrafters automobil kan åstadkomma på
en analystisk hjärna är verkligen
förfärlig. Hvarför i all världen skulle
jag önska mig agatknappen, när jag
fått er själf!

Detta i mild ton uttalade svar ljöd
i åhörarens öron som ett domfållande,
ty det innebar ju att han aldrig mer
skulle blifva i tillfälle att nyttja
knappen som ett vapen. Men det hade
äfven en annan ännu mera förfärlig
betydelse, den nämligen att Winnie
Basset som, hon ensam fastän i ringare
grad, skulle kunnat ställa till bråk med
knappen som indicium, ej mer behöfde
tagas med i räkningen. Rattray hade
hela tiden skjutit skulden för hennes
försvinnande på baronen, men det var
icke förty en svår stöt för honom att
erhålla bekräftelsen på att den enkla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free