Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Öga för öga, tand för tand. Novell af Conan Doyle. Öfversättning för Varia - En syn. Hämndens spöke - Ett gammalt groll och en gammal skuld, som måste betalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Drick, kapten! Det är det bästa
vin jag har i min källare. Ni finner
ej dess like mellan Rouen och Paris.
Drick ... er skål! I köket finns kallt
kött äfvensom två färska humrar, nyss
hitkomna från Honfleur. Har ni
kanske lust till en andra supé, mera
aptit lig än den första?
Ett gammalt groll och en gammal
skuld, som måste betalas.
Den tyske officeren skakade på
huf-vudet, men tömde emellertid sitt glas,
och hans värd skyndade att åter fylla
det, i det han bad honom själf
bestäm me menuen.
— Allt, som finns på mitt slott, står
till ert förfogande, ni har endast att
befalla. Och nu skall jag berätta en
historia för er, medan ni dricker ert
vin. Jag har redan länge önskat få
meddela den åt en tysk officer ... Den
handlar om mitt barn, min ende son,
Eustache de Chåteau-Noir, som togs till
fånga vid krigets början och fann
döden, då han försökte fly. Det är en
ganska egendomlig historia, och jag
tror mig kunna lofva er att ni aldrig
skall glömma den.
Först måste ni veta att min son var
artilleriofficer. Han var en vacker ung
man, kapten Baumgarten, sin mors
stolthet och glädje. Hon dog, då hon
erfor sitt barns död. Det var en
vapenbroder till min son, som
underrättade oss om, huru han dukat under,
och jag önskar meddela er allt, hvad
han berättade för mig.
Eustache togs tillfånga den 4
augusti vid Weinenburg. Fångarna delades
i flera grupper och fördes till Tyskland
på olika vägar. Eustache anlände
nästa dag till en by vid namn
Lauter-burg, där han mottogs med godhet af
den tyske officer, som hade
kommandot där. Den förträfflige öfversten
inbjöd min son på supé, bjöd honom
det bästa han hade, drog upp en
butelj af sitt bästa vin åt honom, liksom
jag nyss gjorde åt er och tog till och
med fram en cigarr åt honom från sitt
eget fodral... Får jag bjuda er en af
mina?
Men tysken skakade afböjande på
hufvudet.
— Öfversten, återtog slottsherrn, var
utmärkt artig mot min son, men
olyckligtvis fördes fångarna nästa dag till
Ettlingen bortom Rhen. Den officer,
som fick sig anförtrodd att bevaka dem
där, var en rå karl och en skurk,
kapten Baumgarten. Han gjorde sig ett
nöje af att förödmjuka och misshandla
de tappra män, som fallit i hans
händer. Den natten slog han, efter det
min son gjort honom en något hastig
fråga, honom våldsamt i ögat... så
här ...! Bullret af det slag, som
slottsherrn måttade mot officeren, genljöd i
rummet. Tysken föll framstupa och
förde hastigt handen till sitt ansikte;
blodet rann ned mellan hans fingrar.
Grefven satte honom tillbaka i
länstolen och fortfor därpå i samma lugna
ton:
— Min son blef vanställd för all
framtid genom detta slag, och skurken
fann ett nytt föremål för sitt löje i hans
vanställda drag.
Jag måste då säga att ni själf för
tillfället sätter på er en ganska löjlig
min, och om er öfverste kunde se er,
skulle han nog ej underlåta att säga
att ni inlåtit er på en mycket dålig
affär . .. Min sons ungdom och
fattigdom — ty han hade då en alldeles
tom portmonnä — väckte emellertid
medlidsamma tankar i en majors hjärta.
Han lånade honom ädelmodigt tio
Na-poleond’orer, utan att ens begära
någon revers. Jag önskar nu i era
händer lämna dessa tio guldmynt, kapten
Baumgarten, ty jag har ej kunnat få
veta långifvarens namn. Jag känner
mig djupt tacksam, för hvad han gjorde
för min olycklige son.
Tyrannen, som kommenderade
eskorten, åtföljde den sista fångkonvoyen till
Durloch och därifrån till Karlsruhe.
Han öfverhopade min son med föro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
