Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXV. Kaplanens nyheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var, af hvad han hört, öfvertygad om
att Alice förstått hvad man väntade af
henne. Hon skulle leka med baronen
och inbilla honom att han skulle få
knappen, men skulle nog akta sig att
låta honom få tag i den.
Därpå beskref Levy, huru han ställt
sig ansikte mot ansikte med sin chef
med den falska förklaringen på sin resa
till landet och blifvit grundligt snäst
för besväret.
Rattray var, när allt togs i
betänkande, ganska nöjd med dagens
resultat. Det var retfullt att behöfva ligga
på rygg i ett kvaft rum på en osnygg
säng, men det var i alla fall bättre än
att ligga död i det andra rummet på
andra sidan gatan, ligga där, tills
baronens hyreskontrakt på den
hemlighetsfulla egendomen lupit ut, tills
under årens lopp hans försvinnande
skulle blifvit glömdt och hans person
oigenkännlig.
Som det nu var, var han vid fullt
lif fastän en smula knäsvag och
längtade endast efter att det skulle blifva
morgon, så att han åter kunde taga i
tu med sitt arbete. Det, som plågade
honom mest, var den korta tidrymd
som lämnats honom för att skydda
sin lilla modiga kusin. Med brutal
uppriktighet hade ju baronen för sitt
offer berättat att hon skulle föras
bort från England inom fyrtioåtta
timmar.
Då bullret från Wites Lanes
ölstugor och gatstrykarnas rop upphörde,
och Rattray lyckats stjäla några
timmars sömn, hade tjugofyra af dessa
timmar förflutit.
Klockan var tio nästa morgon, innan
han kände sig i stånd till att lämna
fiskhandeln och bana sig en väg
genom Wites Lane till närmaste
drosk-station, åtföljd af sin besynnerlige värd,
som under en timme både angripit
hans lif och räddat det.
— Adjö, Levy, jag skall göra mitt
bästa för att ni skall slippa så lätt som
möjligt, när polisen tar hand om saken,
sade han, i det han tämligen stelt klef
upp i en hansom.
Juden utstötte ett kacklande skratt.
— Jag är visst inte rädd för polisen,
svarade han. Jag kommer att vara död
innan nästa sabbat. Det sköter nog
baronen om.
— Innan dess skola han och hela
Longclercbandet sitta i fängelse, lydde
Rattrays förtröstansfulla svar.
— Måtte det vara Jehovahs vilja,
men ni skall allt finna det svårt att
få den tigern i nätet, sade Levy, i det
han återvände till sin slum, hvarest
han varit en helt liten skruf i de
Gué-rins väl smorda maskiner * - en skruf,
som nu gått sönder under den
mänskliga barmhärtighetens allt besegrande
inflytande
Rattray befallde kusken att köra till
Wormswood Scrubs fängelse och
knackade en halftimme senare på
fängelsepredikantens dörr. Hans
högvördig-het Joseph Mandible tog emot honom
med förvåning och nöje, fastän båda
dessa känslor öfverröstades af hans
egen synbara upphetsning.
— Min käre vän, jag trodde att ni
låg i dvala i Maplehurst, ropade han.
Det är då den besynnerrligast slump
att ni just visar er i det ögonblick, då
denna lilla undangömda by förorsakar
så mycken oro och så mycket
bekymmer i detta kungliga hotell.
— Berätta, sade Rattray, i det han
utmattad sjönk ned i en stol, som
prästen flyttade fram åt honom. Men
hans blick var klar och hans hjärna
ifrig efter att höra nytt. Min historia
kan vänta, fastän den sannolikt utgör
en del af er egen.
— Jag kan icke inse att det, som
händt, har med min brors mord att
göra, svarade mr Mandible. En fånge
här erhöll i går ett bref från sin son,
som underrättade fadern om att han
städslats som biträde åt baron de Guérins
skogvaktare, men att han upptäckt att
hans verkliga göra vore att hjälpa till
vid fabrikationen af falska värdepapper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
