Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXVII. En vild jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit hit från staden i automobiler,
närmande sig Maplehurst på olika
vägar, och hade anländt till mötesplatsen
först efter mörkrets inbrott.
Här fanns en hel afdelning
inspektörer och sergeanter, och Mac Taggart
gaf nu sin förnämste officer de order
som behöfdes, ty man måste förstås
förfölja de Guérin till kusten. Tjugu
man skulle omringa Longclerc Castle
och häkta alla, så väl män som
kvinnor, hvilka funnos där; ett halft dussin
skulle stanna kvar för att sköta om
automobilerna och bevaka de redan
häktade fångarna, medan Mac Taggart
själf, tillika med Rattray och några få
konstaplar skulle förfölja baronen med
de två snabbaste automobilerna.
— Hvilken är den snabbaste ni har,
Loder? frågade Mac Taggart. De
Guérins är en fyrtio hästkrafters
maskin.
Inspektören gjorde en förtretad
grimas.
— Vi ha ingen som tillnärmelsevis
går upp mot den, sir, sade han. Våra
starkaste maskiner äro en 24
hästkrafters Mutel och en 20 hästkrafters
Wolseley. En god sak är det att de
måste vara bra mycket lättare än
baronens, men vi ha just ej mycken
utsikt att hinna upp honom.
— Hit med dem då, sade Mac
Taggart, vi skola åtminstone försöka.
De två åkdonen fördes fram i téten,
och Mac Taggart och Rattray hade
redan stigit upp i den första
automobilen, då John Hext ropade till dem.
— För Guds skull, tag mig med
gentlemen! Om ni så önska skall jag
gärna sitta inne tjugo år i stället för
fjorton och lofva att aldrig mer vidröra
några formar. Kom i håg att det är
min flicka vi skola rädda!
— Låt honom följa med, mumlade
Rattray, om vi få tag i dem, kunna
vi tacka honom därför.
— Kör till då, var Mac Taggarts
korta order, och John Hext klämde in sig
mellen de två konstaplarne bak i vagnen.
De två automobilerna satte sig i
gång och körde mycket försiktigt från
bivägen ut på landsvägen.
— Jag är lyckligtvis hemma på den
här routen, sade Mac Taggart, jag har
en släkting, som bor bortom
Peter-field, så att jag känner till vägen från
början till slut.
— Jag skulle önska att den hår
tingesten vore en god häst, svarade
Rattray. Jag skulle hysa större hopp om
att hinna upp dem med min arab
under mig.
Men Mac Taggart smålog
öfverläg-set. Amatör i mångahanda vetenskaper
fann han alla mekaniska nyheter bättre
än de gamla metoderna. Sedan han
nu lämnat bivägen, satte han full fart
på, och nu bar det af med blixtens
hastighet längs den ödsliga vägen i
ett tempo, som dref den uppskrämda
boskapen att rusa bakom häckarna.
Sedan han saktat farten, medan de åkte
genom Basingstoke, lät han
automobilen rusa i väg fulla tolf mil till
Alton, som nåddes på tjugufem minuter
— en hastighet af omkring tretton mil
i timmen.
Från Alton förde en ganska jämn
väg dem tolf mil längre bort till
Pe-tersfield, och mätaren angaf nästan
samma hastighet hela vägen.
Kyrkklockan i den gamla sömniga staden
slog lialf två, då de två
automobilerna än en gång rusade ut på öppna
fältet på resans längsta och svåraste
del. Kort efter det man lämnat
staden, måste man passera kritdynerna
och arbeta sig uppför en hemsk följd
af kullar, och Mac Taggart höll på
att förlora modet. De Guérins
väldiga automobil hade naturligtvis mycket
lättare besegrat dessa förargliga hinder,
och han vann säkert större försprång
för hvarje minut.
Då man åkte ned för sluttningen
vid Oxenbourne Down till den jämna
Portsmouthvägen, började det gå
raskare framåt, och ett spöklikt sken långt
bort i söder sade dem att de, om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
