Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXVIII. Djäfvulen skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liknade icke alls Gaston, hvars sätt
brukade vara lika oklanderligt som hans
moral var slapp, att vara oförsynt, och
likväl skulle hans husbonde velat svära
på att hans röst röjde ett visst hån.
Automobilen gjorde emellertid så
mycket buller på den ojämna marken att
det var omöjligt att säga någonting
med säkerhet, och det var i alla fall
icke rätta ögonblicket att ställa till gräl
med sina följeslagare.
Den tröttsamma bivägen utmynnade
slutligen i en bredare korsväg, som
gick längs med viken, nästan i
jämnhöjd med denna. De Guérin utstötte
en lättnadens suck, då han såg båten
arbetande sig intill kusten.
— Det är bra, Gaston, sade han.
Här kunna vi stiga ur och gå ombord
från denna punkt.
— Ja, här kunna vi gå ombord,
upprepade chauffeuren återigen med ett
svagt hån i rösten, i det han stannade
automobilen.
Men nu var baronen alltför
upptagen för att fästa sig vid några nycker
från en ung spoling, som nog kunnat
blifva nervös genom en nattlig färd
under sådana omständigheter. Han
steg ur, tog af sig masken och
glasögonen och närmade sig med mössan
i handen de två hopkrupna gestalterna
bak i vagnen, då ett vildt skratt kom
honom att med vredgad min vända
sig mot Gaston.
Chauffeuren hade stigit ur äfven han
och demaskerat sig, och se — det var
icke alls Gaston, utan Coralie de Brun,
hvilkens djärfva, vackra drag i detta
ögonblick voro vanställda af ett
triumferande hånleende. De Guérins
askgrå ansikte blef ännu blekare, ty
hon siktade på honom med en revolver.
— Hvad nu, min rtoble Henri!
hånade hon. Nu har din resa
sannerligen nått sitt mål, och här skall du
gå ombord — ja, men hvart? O, du
tänkte lura mig med ditt prat att du
skulle låta den där vackra dockan gå,
men du, som annars är så slug, borde
vetat bättre än att i nästa ögonblick
förråda dig under samtalet med
monsieur Lomax, medan jag stod bakom
portieren i den blå salongen.
Baronen kastade en skygg blick på
de två män, som hade hand om Winnie
och Charlie, men de stirrade endast
med öppen mun, alltför förskräckta
öfver den vändning sakerna tagit för
att göra någon nytta.
— Hvad vill du egentligen, ma
chérie, ryckte han omsider upp sig till
att fråga. Om jag begått ett misstag,
var det att icke skänka dig mitt fulla
förtroende. Jag borde hafva sagt dig
att det var nödvändigt för vår
säkerhet att få denna flicka ut ur landet.
Jag ämnade icke följa med henne —
jag —
— Bah! Lögner, ingenting annat än
lögner! Jag hörde dina planer, och
jag känner dig, hväste den ursinniga
kvinnan. Du frågar hvad jag vill?
Jag vill ha ditt lif, emedan du
bedragit mig med falska löften, och för att
erhålla ditt lif, öfvertalade jag Gaston
att låta mig köra för dig, och nu,
skurk, har jag kört dig ä Fenfer!
Pistolen small, och Henri de
Guérin, baron af Frankrike, äfventyraren,
mördaren och falskmyntaren, grossören
föll död till marken på den engelska
vikens strand i den lugna morgonen.
— Se! Djäfvulen skrattar! skrek
furien och pekade på det krampaktiga
grinet i det uppåtvända ansiktet. Nu
kommer turen till de andra!
Men då hon med trippande steg
närmade sig bakre delen af
automobilen, kom Rattrays häst med
slamrande hofvar galopperande ned på
stranden, och hon vände den hotande
pistolen mot sitt eget hufvud.
* *
$
En varm sommardag en månad
senare befann sig ett lyckligt sällskap i
trädgården vid Bassett Hall.
Landon Tressingham var där, en
smula blekare och magrare än förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
