Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - En färd på lif och död. Af Jean Jaubert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på 3,000 volt, och 500 äro
tillräckliga för att döda en man».
»O», återtog miss Mabel med en
rysning, »har jag då nu mera ej
något att frukta?»
»Nej, fröken, jag har stannat
maskinerna.»
Emellertid skyndade två män, hvilka
hittills stått som overksamma åskådare,
fram till den unga flickan, som
åter-vändt till den stora, hvita
marmorskif-van, på hvilken måtningsapparaternas
taflor och strömbrytarnas visare
afteck-nade sig.
Den äldste af de två männen ropade:
»Hvilken oförsiktighet, kära Mabel!
Såg du då inte varningen? Det är
absolut förbjudet att gå bakom taflan.
Se här, du är skuld till att hela
maskineriet stannat!»
Som praktisk och mycket rik
amerikanare glömde mr James Holton
redan den öf verstånd na faran och såg
endast verkets afstannande, den
kom-merciella förlusten.
Men ingenjören svarade.
»Afstannandet betyder väl föga, mr
Holton, och er fröken dotters lif
representerar väl i alla fall en force
majeure, förmodar jag?»
»Det är i alla fall säkert att du
vedervågat ditt lif», återtog mr Holton,
sedan han kommit till en klarare
uppfattning af situationen, »elektriciteten är
ej att skämta med. Men hvad ville du
bakom taflan?»
»Kusin Harry hade gjort mig
uppmärksam på en egendomlig
väggprydnad och den ville jag se.»
Allas blickar vändes mot den fjärde
personen, mr Harry Jasper, hvars falska
blick instinktlikt undvek hans
interloku-törers.
»Jag visste inte. .. jag kunde inte
ana... jag beklagar uppriktigt... om
jag vetat det vara förknippadt med
fara, skulle jag då visst inte...»
Mycket förlägen trasslade han in sig
och förlorade sig i stammande
förklaringar.
Då kom miss Holton honom
vänligt till hjälp genom att bortleda de
andras uppmärksamhet.
Och besöket vid Pardstowns
Centralstation fortsattes.
Den vackra amerikanskan var
intresserad och gaf sitt intresse luft i utrop,
redan glömmande faran hon lupit, men
numera närmare bevakad af sin far.
För henne, dottern till en
industri-idkare och vetenskapsman, ägde de
mekaniska företagen en viss
hemlighetsfull charme, likt stora rofdjur, hvilka
man tämjt. Hon hade bedt sin far
att hon skulle få besöka den präktiga
etektriska verkstaden, som nyligen
blif-vit omgestaltad under ledning af en
ung fransk ingenjör. Kanske hade
äfven tanken på Raymond Chavenay,
som hon träffat några gånger hos sin far
eller ute, del i det intresse, som drifvit
henne att aflägga detta besök. Den
unga blonda, förtrollande miss Mabel
kände den unge mannens glödande
blick nästan som en angenäm
smekning.
Besöket närmade sig dock nu sitt
slut.
»Mr Holton», sade ingejören, »nu
ber jag att få visa er en modell, som
möjligen skall intressera er.»
»Hvad är det fråga om?»
»Om en elektrisk automobil af ett
nytt system. Vagnen, som håller på
att byggas, erhåller sin kraft genom
rymden medelst vågor, snarlika de
Hertziska. Nu skall ni få se», tillade
han, i det han försvann genom en
öppen port.
Midt i det stora, af maskiner och
verktyg öfverfulla rummet erbjöd en
låg, massiv vagn, uppburen af fyra
bastanta hjul, vid första åsynen endast
anblicken af en förvirrad hoppgyttring
af liflösa maskindelar.
»Kraften uppfångas i denna samling
induktionsrullar, som äro placerade
här- i fören. Vågorna, hvilka jag från
denna ateljé skickar ut i rymden till
ett antal af hundra miljoner i sekun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
