Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - En dag ombord på en oceanångare. Af Dr. Wilhelm Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och eleganta utstyrsel och sina rika
tafvelprydnader ett festligt intryck. En
praktflygel inbjuder till musikalisk
underhållning. Bredvid stora salongen
ligger damsalongen, en förtjusande
budoar, och barnrummet, på hvars
väggar framställningar af de vackraste
sagor nästan alltid tjusa glada
barnaögon. Dessutom finns det ett särskildt
skrifrum med en hel rad
dubbelpulpe-ter, hvilka, placerade i nischer, lämna
de skrifhågade fullständigt lugn, och
ingenstans skrifves det mer än ombord,
ty ingenstans kan man mera ostördt
hänge sig åt sina tankar, och
ingenstans har man trots det angenäma
sällskapet större behof af att minnas sina
kära anhöriga. Jag gjorde på resan
från . Neapel till Port Said bekantskap
med en herre, som hunnit med att
skrifva 150 vykort.
Men inte nog med de gemensamma
sällskapsrummen. På de nya ångarna
finns dessutom ett Wienerkafé, där det
ej får rökas, och där man samlas på
kvällen till teaterföreställningar. Ute
på däck framför kaféet är »bersån», ett
öfvertäckt, åt ena sidan öppet rum,
där man på kvällen kan prata eller
drömma ganska angenämt i friska luften.
Under det omväxlande lifvet i alla
dessa rum, som på sina väggar äga
så många konstskatter att det skulle
behöfvas flera dagar för att lära känna
dem, har solen närmat sig horisonten,
och det finns ingenting vackrare och
mera upplyftande än en färgrik
solnedgång på hafvet. Till och med den
naive åskådaren har därvid en
omedveten känsla af att befinna sig på en
världskropp, som skyndar genom
himlarymdernas eterhaf. Man är så
fullkomligt lösryckt från vår lilla
människovärld, och af vår jords rika natur
återstår, åtkomligt för våra ögon, endast
det allt omspännande hafvet, den
jordiska oändligheten, och det väldiga
solklotet dyker ned i detsamma. När den
berör horisonten, öfverraskas man af
hastigheten i dess nedgång. Man ser
tydligt, hur jorden vrider sig om sig
själf. Men efter denna naturens stora
högtidsstund måste man förbereda sig
till en mera jordisk fest-diner.
Den är verkligen en praktmåltid,
sådan till och med den mest bortskämde
gourmand endast sällan kan bestå sig
den. Det är begripligt att man, lydande
etikettens oantastbara lagar, äfven här
klär sig i festdräkt. Herrarna infinna
sig i frack eller smoking, dock tolereras
äfven, på tropiskt varma dagar, ett hvit
dräkt i smokingstil, och damerna äro
i stor toalett. Detta är ofta ett icke
ringa offer, som måste göras åt
kutymen. Man föreställe sig, hvilka
oerhörda svårigheter det måste medföra
till och med vid en blott någorlunda
orolig sjö att i det i alla fall relativt
inskränkta sofrummet iföra sig en
modärn baldräkt med sin för en vanlig
dödlig alldeles obegripliga labyrint.
Detta stora toalett-tvång är det enda
jag klandrar vid lifvet ombord och till
det äro vi själfva skuld. Man kan
förstås icke gifva den orätt, som
förklarar att i den praktfulla ram, som
bildas af matsalens arkitektur och hela
dekorering, af bordets
blomsterdekoration, af det stora öf verf lodet på
elektriskt ljus och den smakfulla servisen,
måste äfven människan, som här intar
sina måltider, uppträda i galadräkt för
att ej alltför mycket sticka af mot sin
omgifning. Det ligger dessutom i
sakens natur att en så internationell
publik som den, hvilken samlas kring
bordet på en ångare, kommer öfverens
om att lyda den gängse sällskapliga
kodexen hos det folk, som så till
sågandes blifvit det klassiska turistfolket.
Men lika visst som man bör göra
engelsmännen ett sådant medgifvande,
obekväm är och förblir saken, när den
skall genomföras konsekvent. Jag har
hört damerna enstämmigt beklaga sig
däröfver, men de göra likväl ej
annorlunda, och jag anser det som en af
mina modigaste handlingar att jag,
fastän jag förstås fick springa gatlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
