Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
... Verkan af en förtröstansfull tro på ett evigt
lif och på den ständigt närvarande och ständigt
kärleksfulle ande, som på hvarje steg på
lefnads-vägen möter oss, — det är att all fruktan, den
plågsammaste af alla mänskliga känslor, försvinner i lif
och i död. Hvarför skulle man hysa fruktan för
lifvet, om det vid sitt slut icke medför annat än
utveckling till det som är godt? Hvarför frukta döden,
om den icke är annat än en hastig och smärtfri
befrielse från de hinder, som ännu stå i vägen för
vårt högre lif?... Äfven våra lidanden, det
gåtfullaste i denna värld förlora sin stora betydelse i
ett lif, som har oändlig fortsättning. Många
lefnadsöden förbli obegripliga, om man för att söka
förklara dem icke har något annat att hålla sig
till än detta lif. Då kan ingen tröst gifvas, som
verkligen hjälper, hvarken genom religion eller
filosofi; och blott alltför begripligt blir då ett
beständigt upprepande mot en sådan »olikställighet» och
»orättvisa».
Om man åter fattar lidandena som ett nödvändigt
uppfostringmedel för ett oändligt fortsatt lif, så
kunna de röna förstående äfven af den lidande. Han
lider då icke mer än hvad som för honom är
nöd-vändigt i enlighet med Guds kärleksfulla beslut, som
vet att han behöfver det för att bli i stånd till att
mogna för oändligheten icke mer än han med denna
insikt kan bära. — Lidandet har då förlorat sin
skarpaste udd
C. Hilty,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
