Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96
kraftigaste sporren för allt framåtskridande. Sedan
skyr han inga ansträngningar för att på kortaste tid
och kortaste väg nå målet.
Utvecklingen kan liknas vid vandringen uppför en
hög bergskägla. Den stora allfarvägen går med
bekväma lutningar i spiral rundt om berget. Det går
inte fort men kostar föga ansträngning att följa den,
och när man gått ett hvarf, har man alltid kommit
något högre, än när man började hvarfvet. Där
vandrar en aldrig sinande ström af människor, några
under glada sånger och muntra språng, andra under
jämmer och klagan, några tycka sig inte orka längre
utan sätta sig vid vägkanten och vänta, tills någon
barmhärtig varelse kommer och tar dem under
armarna, andra gå för nära branten, göra en
kullerbytta och måste med stora ansträngningar krafla sig
upp igen. Men den stora människoströmmen vältrar
sig fram utan att synnerligen bekymra sig om dem,
som blifva efter.
Men ju högre man kommer, desto kortare blifva
hvarfven, desto renare blir luften, desto lättare blir
vandringen. De flesta äro emellertid så upptagna af
omsorgen att undvika vägens stötestenar, att de gå
med nedåtvända blickar. Men så är det en och annan,
som lyfter hufvudet och spejar upp mot bergstoppen,
som i sin snöhvita glans strålar i solskenet, och då
gripes han af en så brinnande längtan att nå dit
upp, att han börjar klättra rakt uppför den branta
bergsluttningen. Han har kanske inte beräknat alla
svårigheter, han kan knappast finna fotfäste, han
måste ibland krypa på både händer och fötter, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
