Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
De besitta en viss magisk kraft att förlama trons
vingar, att släcka de hjärtats flämtande lågor, hvilka
trå att tända högre sanning, högre ljus öfver tingen.
Det gifves, som sagdt, sådana naturer, hvilka af
motsägelserna, oegentligheterna, eländet och ondskan
i världen hypnotiseras att icke se en högre grund och
ledning i allt det sköna, goda, rätta och ädla, som,
Gudi lof, dock alltid lefvat i människosläktet. Men
dessa skulle jag vilja likna vid barnet, som trodde,
att näckrosen icke hade några rötter, därför alt
hennes krona tycktes simma fritt på dammens yta. Allt
det förnuftiga och goda i världen kan liknas vid en
vattenblomma, som vaggar ensam och öfvergifven på
ofullkomlighetens, lidandenas och ondskans sumpiga
vattenspegel. Men, pris vare Den högste! hon har sina
djupa rötter. Och dessa växa tryggt i evighetens
jord.
Det gifves en förnuftig grund till allt det som
finnes, och det existerar en afsiktligt verkande Försyn.
»Människan måste erkänna ett högre, ett gudomligt
— säger en österrikisk skald — i sig eller öfver sig.
Utan blicken på ett sådant faller hon framstupa och
löper på alla fyra.» ...
II.
Försynens makt och ledning är ej heller så svår att
förstå och förklara, som en flyktig blick på världen
kunde förleda oss att tro. Ytligt sentimentala lika
väl som kallt egoistiska karaktärer täfla icke sällan
med hvarandra i utgjutelser sådana som dessa: »Gaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
