Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
ligen är. Lifvets haf, som vi skola genomkorsa, och
händelsernas vågsvall får ej längre vara den fientliga
makt, som fyller oss med misstro och bäfvan. Det
skall blifva det starka lifselement, med hvars omslag
vi äro förtrogna, emedan det burit oss sedan vår
barndom, hvilket vi älska, därför att det är vårt,
hvilket vi behöfva, därför att det tjänar vår vilja och
för oss tilli målet. . . Den öfverlägsenhet vårt själf
bevisar, då det ur hvarje hård motgång får en klar
lif skälla att kvälla fram, skyddar oss osvikligt för
alla anfall af fruktan...
Först då vi vunnit ett inre oberoende af alla
inflytelser, fullmakt att lefva under alla
omständigheter, uppfyllas vi af ett okufligt mod, en
tillförsikt, som intet i lifvet förmår rubba. Jesus är den
profet, som öppnat vår blick för detta inre lif och
dess obegränsade kraft. Han kallade det tro. Han
icke blott förkunnade det utan väckte samtidigt
lifs-modet hos människorna, visande dem dess outtömliga
källa: lefvande Gud. Då tron kom i världen,
framsprang den genom människans personliga kontakt
med alltets lifsmakt. Detta nya mod är därför intet
annat än den lifsfullhet, som ett ursprungligt
kännande af Gud framkallar. Däraf dess
öfverlägsenhet öfver allt som kan hända människan. »Är Gud
för mig, hvem kan då vara emot mig.»
Den första strålen af Jesu uppenbarelse var
därför ett: »frukta intet» och till sist sade han till sina
lärjungar: »i världen hafven I ångest, men våren
vid godt mod, jag har öfvervunnit världen!»
Människosonen betvingade odjuret, som injagar oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
