Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
samma förhållanden framkallar. Vi frukta händelser,
som störande gripa in i vårt lif och äro bekymrade
öfver svåra uppgifter, som vi ha att lösa. Än oroas vi
af det vi måste utstå, än åter af tanken på huru vi
böra handla. Vi frukta ödet, men lifsproblemet,
inför hvilket vi stå förorsakar oss bekymmer. I båda
fallen utgör således vanmaktskänslan gentemot lifvets
kraf källan till vår oro.
Därför hopa sig orsakerna till bekymmer, ju mera
värt inre och yttre lif blifvit försumpat och råkat
ur jämvikten. Och i deni mån vi lefva ordnadt, sundt
och naturligt skall bekymret vika ifrån oss ...
Allt som är snedvridet framkallar bekymmer;
Allt osundt stör vårt välbefinnande ...
Om tyngdpunkten af vårt medvetande icke står att
finna inom oss själfva utan måste sökas i våra
ägodelar, företag eller njutningar, skall tanken på att
förlora det, som för oss utgör lifvets lycka och
ändamål, ständigt oroa oss. Därför är mammonsträlen
bekymrad för sin rikedom, den ärelystne för sitt
anseende, vetenskapssnobben för sin lärda reputation,
goddagspilten för att hans njutningslystnad ej skall
blifva tillfredsställd. Hvarje afhängighet förorsakar
oss bekymmer.
Detta gör också vårt beroende af händelser och
förhållanden. Så snart vi låta binda oss af det sorn
sker, råka vi under lifvets tryck och oroa oss för
utgången. Endast den inre öfverlägsenheten bär oss
sorgfritt genom alla ödets skiften ...
Bekymret säger oss hvad vi äro beroende af. Ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
