Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ofattliga tidrymd. Vi känna oss rörda vid tanken
på alla de generationer människor, hvilka liksom
vi betraktat dessa oändlighetens pilgrimer orubbligt
vandra sin utstakade bana. Då vi betrakta dem,
känna vi oss som bröder med Kaldéens mager, Indi-,
ens helige, det gamla Egyptens lärde. Homeros,
Abraham, Moses, Plato och Kristus förefalla oss nästan
som våra samtida, hvilka taga del i samma
skådespel som vi själfva.
Hela den tid, under hvilken mänskligheten
existerat, lidit, älskat, hoppats, förefaller som en kort
episod i det oerhörda drama, som uppfyller
tidsåldrarna. De geologiska periodernas utsträckning
finner man kolossal. Gamla förstenade ben,
jordlager äldre än något lefvande, komma oss att förstå
hur ofantligt gammal jorden måste vara. Och likväl
är jorden i jämförelse med de lysande världarna där
uppe endast ett barn af ringa ålder. Intet
räknetal, hur sammansatt det än må vara kan uppge huru
länge nattens mantel varit prydd med dessa
strålande röda, hvita och gula ädelstenar, hvars odödliga
glans kunde komma oss att tro, att de nyss lämnat
ett skyddande juvelskrin.
— Inpränta i edra hjärtan stjärnornas budskap.
Men skola vi af deras storhet draga den slutsatsen
att vi äro små och utan betydenhet? Skall deras
oändlighet komma oss att klaga öfver vår korta
tillvaro? Skall deras strålglans komma jorden att
sjrnas oss utan skönhet och mänskligheten föga
tilldragande? Nej. Det är icke för att inge oss af%
smak för hvad vi äro och hvad vi äga, utan för att
uppmuntra oss, som dessa vänliga ljus lysa ända ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
