Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ut en tidig vårdag och se och känn hur själfva
myllan sänder liksom ett rökoffer af tacksamhet för att
den befriats från vinterns fjättrar. »Man hor fåglar
sjunga med mångahanda ljud, skall icke då vår
tunga lofsjunga Herren Gud», säger skalden ånyo
och vi måste ge honom rätt. Vi måste erkänna
till vår skam, att all naturen prisar sin skapare på
ett mycket bättre sätt än vi någonsin gjort.
Vi äro ofta dådlösa, missbelåtna och oförstående,
när vi i stället i ödmjuk tacksamhet skulle glädja
oss öfver de oändliga gåfvor, som blifvit oss gifna.
Det har sörjts för oss i jordiskt afseende, men
framför allt ha vi fått löften om ovanskliga gåfvor, om
vi blott vilja ta emot dem, löften om lif och o
förgänglighet. Skulle vi inte då skämmas att sitta som
vi göra i overksamhet och likgiltighet. Vi ha så
mycket att lära af våren, Den ger och ger med
fulla händer och har ändå kvar så mycken
rikedom. Vi skola ge af allt det goda, som vi fått, lika
slösande och rikt. Vi skola ge vänlighet, kärlek,
hjälpsamhet och trosvisst hopp till alla dem som
frysa, hungra och tvifla. Våren skall påminna
oss om »Guds godhets rikedom» och vi skola gå ut
i världen med vårens budskap, med Påskens gåfva,
med Guds nåds budskap om uppståndelsens lif och
Hans eviga kärlek.
Ingrid Sundström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
