Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
dock icke. Vi känna den blott genom iakttagelse, icke
af egen erfarenhet. Månne de döda veta, hvad döden
är? För oss är den i hvarje fall en hemlighet.
Kroppens sönderfallande och förmultning är blott en
följd af döden. Att lifvet upphör visar blott, hvad
döden har för verkan. Ursprungligen är lifvet utan
slut. Blott en främmande makt kan afbryta det.
Vi veta icke en gång om döden verkligen gör slut
på lifvet. Kanske förändrar denna märkvärdiga
händelse blott formen för den mänskliga tillvaron. Det,
som vi kunna iakttaga efter dödens inträde, är blott
kroppens förvandlingsprocess; andens, jagets
förvandlingsprocess är oss förborgad. Redan därpå
beror det, att döden måste förbli en hemlighet för
oss, ty vår erfarenhet sträcker sig endast till den
lefvande människan. Kroppen förmultnar men
försvinner icke. Icke en enda atom går förlorad ...
Om en människa förlorar medvetandet, så står
henne dock, när detta återvändt, kroppen åter genast
till förfogande som organ för alla lifsyttringar, men
så är det icke då hon dör. Det är denna skillnad,
som gör det omöjligt för den, som dör, att lefva
vidare bland oss. Men lika mycket som hennes jag
från detta ögonblick är utestängdt från den
sinnliga världen, lika litet har därmed något hämmande
inflytande utöfvats på dess existens som sådan. Ty
i den mån som jaget utestänges från den sinnliga
världen, befrias det också från dess bojor. I samma
mån som jordelifvets trådar slitas af, falla också alla
jordelifvets skrankor. Vi veta naturligtvis ingenting
om denna tillvaro, vi kunna endast sluta oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
