Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Tid, rum och omständigheter tro vi oss mången gång
kunna förutse. Men i verkligheten inträffar
händelsen i det ögonblick som man minst väntar. Hvad
bör man då göra som bäst? — Lära sig att taga hvar
stund sådan den är och betala med sin person så
godt man förmår, i det man säger till lif och död:
här är jag.
Att vara beredd att dö; att ha klart för sig att,
hvilka än tid och rum må bli, skall man gå sin väg
rätt fram, trygg i öfvertygelsen att just så skall det
vara och att allt skall sluta väl — det är
hufvud-villkoret för att lefva väl, i kraft och glädje, omsluten
af den eviga vilja från hvilken ingenting kan
lösrycka oss. Så länge du icke vågat i ditt inre taga
det stora steg, som gör dig beredd en gång för alla,
lefver du ett otryggt lif. Du är orolig, ängslig,
upprörd, beroende af människor hvilkas vilja behärskar
dig och af omständigheter som hålla dig bunden. Men
är hjärtat en gång beredt att underordna sig lifvets
lag, blir du som väckt ur en mardröm; du kam andas,
du är fri och glad.
Verkligt lefvande i kraft och fullhet äro de som
hafva slutit ett nära förbund med döderi, så att den
visar dem sin fridfulla uppsyn och icke den andra,
den hemska och skräckinjagande. Den största
skillnad som kan existera mellan människoöden — är
att somliga nå fram till att lefva döden, medan andra
dö lifvet. Detta tänker man inte nog på. Och dock
tillhör det icke aflägsna områden utan just det där
vi sträfva, arbeta och strida dag för dag. Att kunna
dö är oundgängligare än allt annat... Låt oss lyfta
våra hjärtan till de sanningar som äro af evighet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
