Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
23 April.
»Herren är min starkhet och min sköld; på Honom
förtröstade mitt hjärta, och jag vardt hulpen.
Därför fröjdar sig mitt hjärta, och med min sång
vill jag tacka honom.»
Ps. 28: 7.
nöden ropade David till Herren och hans bön vardt hörd.
Nu kunde han i lycklig erfarenhet sjunga: "Herren är min
starkhet och min sköld . . . ." David säger icke: Herren var min
starkhet. Nej. Herren är min starkhet och min sköld. Såsom
de gamle i striden voro skyddade af skölden, så skyddades
David af Herren. Så är Herren vårt beskydd. Gud står
emellan oss och våra fiender. Skola vi blifva öfvermannade, måste
först den Allsmäktige blifva slagen. Hvilken orimlighet! "Är
Gud för oss, hvem kan då vara emot oss?" Lider en kristen
nederlag, så visar det blott, att skölden icke fått skydda. Om vi
helt förtrösta på Herren, då skola vi, i hans kraft, kunna "göra
oss rena från all köttets och andens besmittelse, fullbordande
helgelsen i Guds räddhåga." Gud är skölden mot hvarje lidelse.
Frälsningen är icke för den kristne endast ett ljuft fordom, en
ljuspunkt på en tillryggalagd väg. Den är ett saligt nu, ett
fortgående verk i själen. En gång stannade vi i syndaloppet,
en gång föll syndabördan af, och Herren sade: "du är fri, dina
synder äro dig förlåtna!" Sedan dess har, om vårt andelifannars
normalt utvecklats, Herren frälsat oss allt fort. Han har i stor
nåd och kärlek visat oss dröjande syndarester, fel och lyten
samt manat oss att trösteligen framgå till nådastolen, där vi
funnit frälsning. Allt fort hafva vi känt vårt saliga beroende af
honom. Han har ständigt varit vår "sköld och starkhet". Frälsta
från våra synder, lofsjunga vi Gud icke endast därför, att han
frälsat oss från fordom härskande synd, frälsat oss från en del
sorger och svårigheter; vi sjunga af tacksamhet för det
nåde-lif vi nu lefva. Det tillhör vår nya natur att prisa honom. Guds
kärlek tvingar. Herre! Gif oss nåd att förtrösta på dig. Blif,
för Jesu skull, allt framgent vår starkhet och vårt värn! Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
