Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I i 8
27 April.
Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.
i Mos. 32: 26.
varje Israelit, som är på väg till sitt hemland, finner ett
Pe-niel ("Guds ansikte"), där själen måste genomgå en allvarlig kris,
en fullständig uppgörelse med Gud och det egna samvetet. I
mer än 20 år hade Jakob burit på en synd, som ännu låg som
ett oöfverstigligt berg mellan honom och hans broder Esau.
Tiden var nu inne, då han skulle stå ansikte mot ansikte med
sin förolämpade broder, och han fruktade följderna af sitt svek.
Så länge han lefde långt skild från sin broder och räkenskapens
stund, kunde han vara tämligen lugn, men när det fruktade
ögonblicket var inne, då var det slut med lugnet. Visserligen hade
han vidtagit alla försiktighetsmått och förlikningsåtgärder, som
stodo i hans förmåga; men han kände sig behöfva en mäktigare
hjälp än den mänskliga, och därför stannar han ensam kvar i
sitt läger för att åkalla Gud. I sin upprörda sinnesstämning och
namnlösa bäfvan skönjer han gestalten af ett okändt väsen, med
hvilket han kommer i en het brottningskamp. Månne han anar att
den okände är ett högre väsen, som kommit med välsignelse och
kraft för hans sönderslitna själ. Så var det ock! Men
välsignelsen kostade kamp, bön och tårar. Den kunde ej inrymmas i
Jakobs, "öfverlistarens", hjärta, utan i Israels, "Gudskämpens",
den svekfries uppriktiga själ. Vägen till seger öfver Gud och
människor går genom den egna viljans korsfästelse och
själf-viskhetens död.
Tiden läker inga syndasår. Våra brott och synder måste
bekännas och förlåtas, och Gud allena är den, som kan förlåta
oss dem. Vi gripas af en djup smärta, då denna uppgörelse
nalkas oss. Men behöfva vi säga, att ju förr den stunden
kommer i vårt lif, ju bättre för oss själfva och ju bättre för våra
sårade bröder. Ju förr skall den dunkelhöljda gestalten från
Försonarens kors träda oss till mötes med händerna fulla af
välsignelse, och ju förr skall morgonrodnaden uppgå, då vi kunna
säga: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte och min själ är
frälst!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
