Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
17 Maj.
Mose sade till Aron: Detta är hvad Herren har talat
och sagt: pa dem som nalkas njig vill jag visa
mig helig, och inför allt folket vill jag visa min
härlighet. Och Aron teg stilla.
3 Mos. lo: 3.
H ron, den förste öfversteprästen i Israel, hade nyligen blifvit
invigd till sitt ämbete och börjat förrätta de gudstjänstliga
handlingar, som tillkommo honom. Han hade tjänstgjort blott en
enda gång. Eld från himmelen kom ned och förtärde offren.
Vi läsa att "Aron lyfte upp sina händer mot folket och välsignade
dem". Moses, Arons broder, förenade sig med honom i den
heliga förrättningen att prisa Gud; de gingo tillsammans ut ür
tabernaklet och välsignade folket, och under det att de uttalade
välsignelsens ord uppenbarades Herrens härlighet för allt folket.
När nu den himmelska elden, hvilken upptändts utan
människohand, flammade på altaret, under det att Herrens namn ljöd
från den öfversteprästens läppar, och då det där i öknen, såsom
i själfva himmelen, icke behöfdes någon sol, (ty Guds härlighet
var ljusare och skönare än dagens ljus) ropade allt folket af
glädje och förvåning samt föll på ansiktet i tyst beundran.
Men Nadab och Abihu, Arons söner, togo i sitt högmod
sina rökelsekar och upptände rökelsen med eld från lägret,
hvarigenom de kommo med "främmande eld" inför Herren,
tvärtemot hans uttryckliga föreskrift. "Olydnad är en trolldomssynd."
Herren mottog därför icke deras offer och ville icke lida en
fräck öfverträdelse af hans uttryckliga föreskrift. Samma rena
låga, som upptändt veden på hans altare, slog de olydiga
prästerna till marken och dödade dem. Israels menighet stod
förstummad af fruktan. Aron själf, deras fader, kunde för sorg
icke upplåta sin mun, och Moses sade honom i få ord hvad som
var orsaken till Guds vrede; hvarpå "Aron teg stilla".
Gud vill hafva lydnad, absolut lydnad och ovillkorlig
underkastelse. Ingen öfverträdelse af hans lag kan blifva förlåten utan
full försoning. Icke ens Aron kan försona synder, icke heller
kan någon Arons förtjänst räknas hans söner till godo. Deras
kroppar fördes hastigt ut ur lägret och begrofvos. Både präster
och folket finge lära, att det behöfdes ett offer af en högre präst
innan synder kunna förlåtas. Gud vare tack för den
"öfverste-präst" som bragt försoning för "världens synd"!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
