- Project Runeberg -  För hvarje dag : korta bibelbetraktelser för enskild uppbyggelse och för husandakten /
145

(1898)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24 Maj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’45

24 Maj.

De arme och de fattige, som söka vatten men ej finna
något, och hvilkas tunga försmäktat- af törst, dem
vill jag, Herren, höra, dem vill jag, Israels Gud,
icke öfvergifva.

Es. 41: 17.

^3ud är den enda outtömliga källan till all välsignelse, och i
Kristus bor hans fullhet. Önska vi erhålla välsignelse är vår
första plikt att söka därefter. Andliga välsignelser måste sökas
•därigenom, att vi använda de föreskrifna nådemedlen; i
synnerhet måste Guds ord omsorgsfullt rannsakas och nådens tron ofta
besökas, ty därifrån flyta "strömmar af lefvande vatten". I
regeln skola de, som sålunda "vänta efter Herren", med ens få
"en ny kraft". Men om vi nu bruka de föreskrifna medlen, och
vår själ fortfarande törstar — om den behöfvande anden söker
■och sökandet synes vara förgäfves; om vårt iakttagande af hvad
Gud föreskrifvit synes gagnlöst; om ordet saknar förmåga att
trösta och upplysa, och själfva bönen lämnar oss öfvergifna,
hvad skola vi då göra i vår sorg?

Är detta förhållandet med mig, och har jag medvetandet,
att jag likväl ödmjukt, med uppriktig ånger och allvar söker efter
Gud? Har mitt hjärta och mina läppar ropat efter lefvande Gud,
tills själfva min förmåga att ropa till honom tagit slut? Har min
"tunga försmäktat af törst", så att hon låder vid min gom? Jag
skall likväl söka min tillflykt hos Herren. Hans löfte försäkrar
mig, att jag icke är långt från hjälpen. Min fader känner mitt
behof, och han hör till och med den bön, mina läppar icke längre
förmå uttala. Israels Gud skall hålla sitt förbund med sitt folk.
När hans folk i forna dagar törstade, gaf på hans befallning den
hårda klippan uppfriskande vatten; och ännu i dag finnas
liknande källor fulla af välsignelse, blott han talar. Jag vill
förtrösta på honom. "Arm och fattig", som jag är, tänker Herren
på mig. Hans närhet är mig nog, och då han vakar öfver mig,
kan jag vara säker att erhålla, hvad mig göres behof.

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:01:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varjedag/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free