Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 Augusti.
Och Jesus, son strax kände inom sig, att kraft hade
utgått från honom, vände sig om i folkhopen och
sade: »Hvem rörde vid mina kläder?»
Mark. 5: 30.
et är lika stor skillnad mellan att vidröra Jesus och att tränga
sig omkring honom, som det är mellan lif och död. Mängden
trängde sig omkring honom, endast den troende kvinnan rörde
vid honom. Det var för det yttre ögat intet, som antydde skillnaden
mellan hennes förhållande och deras. Liksom ofta annars rörde sig
Jesus äfven nu i en hop af oroliga och blott af nyfikenhet
sammankomna människor. Då han frågar: ’ Hvem rörde vid mina kläder",
tycka Petrus och de som voro med honom, att detta var en
dåraktig fråga. Men Jesus, som såg längre och visste mera än
Petrus, upprepar sin försäkran: "Någon rörde vid mig." Han
urskilde genast denna enda troende från de många otrogna.
Det var hos kvinnan något, som satte henne i förbindelse med
den helande kraft, som fanns hos Jesus. Detta något var
hennes tro. Hon kom i förväntan på hjälp, troende på hjälp, och
så erhöll hon den välsignelse, som hon väntade och trodde på.
Annorlunda förhöll det sig med den bekymmerslösa
folkhopen, som trängde Herren, endast angelägen om att få
tillfredsställa sin nyfikenhet. Liksom dessa människor ingenting
önskade, ingenting väntade af Jesus, så erhöllo de ej heller
något. Tomma kommo de, tomma gingo de bort.
Nu liksom då blott tränger sig flertalet omkring Jesus, medan
endast få tro på honom. Man gör kyrkobesök, hör Guds ord
söndag efter söndag, går äfven till nattvarden, utan att dock få
erfara Kristi kraft, utan att undfå frälsningens välsignelse. Efter
att så hafva gjort i tjugo, trettio eller fyratio år, inbillande sig
att de äro kristna, stå de i dag på samma plats — icke en
smula bättre, icke alls heligare, icke mera segrare öfver sina
begär eller herrar öfver sina tankar, icke ett steg närmare Gud
eller himmelen, än de voro i början. Och så har Herren orsak
att klaga ännu i dag: "Detta folk nalkas mig med sin mun och
hedrar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig."
Allt är blott form och vana och den andliga dödens kyla.
Orsaken härtill är brist på tro — den tro, som hungrar
efter Jesus, som längtar att blifva uppfylld af Guds fullhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
