Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
31 Augusti.
Se, därför skall jag locka henne och föra henne
i öknen och tala till hennes hjärta.
Osea. 2: 14.
talar Herren till Juda genom sin profet. Såsom fågelmodern
lockar sina ungar för att föra dem undan faran, som hon, men
ej ungarna, ser, så vill Herren i kärlek rädda Juda undan de faror,
i hvilka nationen genom sina synder störtat sig. Men Juda
hörsammade ej Herrens lockelser och hemföll därför åt olyckan.
Det ligger något outsägligt gripande uti den kärlek, hvarmed
Herren vill locka oss till sig. Såsom hönan vill församla
kycklingarna under sina vingar för att skydda dem för faror, som
nalkas, så vill Herren skydda undan syndens förskräckliga faror,
som närma sig människorna, på så många vägar och i så olika
gestalter. De fåkunniga och egensinniga människobarnen akta
ej på varningar och förmaningsord och se ej faran eller vilja
ej se den, förrän den hänger öfver deras hufvuden och räddning
kanske är omöjlig. Huru sorgligt många äro ej de, som årligen,
för att ej säga dagligen, gå sin ofärd till mötes af bristande
hörsamhet och lydnad för Herrens röst? Likväl förtröttas ej
Herren, upphör icke att locka och truga, att förmana och varna
människorna för synd och allt det onda, som den förer med
sig. Till öknen, till stillheten, långt bort från världens jäktande
oro och nervösa brådska vill Herren föra oss, och där vill han
tala fridens ljufva språk till sitt folk; där vill han betyga sin
kärlek.
I gemenskap med Herren, med hufvudet lutadt mot hans
kärleksfulla bröst, med blicken fästad på hans ansikte, försvinner
all tidens oro och vedermöda, och själen njuter försmaken af
evighetens ljufva hvila och saliga frid.
Gif, att skild från världens villa,
I din nåd jag har min fröjd,
Att ej mer jag må förspilla,
Hvad mig bjuds i himlens höjd.
Gör mig ödmjuk, fast och trogen,
Dig att tjäna redobogen!
Jesus, Jesus, dig jag vill
Nu och evigt höra till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
