Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
12 Oktober.
Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.
Matt. 5: 8.
enhjärtenhet är ett härligt nådestånd. En renhjärtad
människa har ett godt, rent samvete. Hon har ett djupt och saligt
medvetande om sina synders förlåtelse. Hon är ren i böjelser.
Hvilken förändring! Ack huru ofta plågas icke kristna af orena
böjelser! Den renhjärtade lefver i ett innerligt umgänge med
Jesus och får, så att säga, härigenom sin andliga smak odlad.
Hon är icke nöjd med något mindre än Jesu sinne, och häraf
följer, att hennes innersta jag begär och åtrår Jesus framför allt.
Hon tänker på ingen med sådan längtan och kärlek som på Jesus,
häraf renhet i tankarna. Vi beklaga oss ofta tilläfventyrs öfver
orena, flyktiga tankar. O, att vi älskade Jesus högre! I
kärlekens eld renas tankarne. Den renhjärtade människans-vilja är
ren. Hennes tal är: "icke min vilja, utan Guds". Lifvet är
rent, ty likasom den rena källans flöden äro rena, så födas af
det rena hjärtat rena ord och handlingar. — Vägen till detta
nådestånd går genom den andliga fattigdomen. "Jag är rik,
hafver nog och behöfver intet" förbytes i "jag är eländig och
jämmerlig och fattig och blind och naken". Lik den förlorade
sonen ropar hon: "Jag är icke värd att kallas ditt barn". —
När den andligt förlorade sonen omsider fått barnarätt, fortlefver
den andliga fattigdomen, men den yttrar sig nu i ett lyckligt
beroende af Gud i allt. Beroende af Gud, såsom grenen är
beroende af stammen. Grenen skild från stammen är fattig,
vissnande, död. Förenad med stammen är han rik, lefvande,
grönskande. Allt af nåd! — Den andliga synförmågan skärpes
alltmer, och en gång skola vi se Gud i evighetens strålglans.
Skapa i mig, Gud, ett hjärta,
Som är heligt, godt och rent
Och med dig i fröjd och smärta
Oupplösligen förent.
Lär mig onda lustar kväfva
Och mot kött och värld så sträfva,
Att i tankar verk och ord
Blott din vilja blifver spord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
